Emily L.

Nu har man varit singel ett tag. Så mycket kul ( = dumt) jag hunnit med... Men det hör ju till, mam måste ju passa på medans man är ung och det är acceptabelt så man inte får en kris vid 40 ochj gör en massa dumma grejer då! Det vore riktigt illa!

Självklart kommer alla dessa jag-saknar-honom-så-svackor men så tänker man efter och det jag egentligen saknar är att bli omhållen, att somna och vakna tillsammans och att ha den där trygga punkten i tillvaron. Och i ärlighetens namn så fick jag ju inte något av de jag saknar av honom så att säga att jag saknar honom är ju hyckleri. Funderade lite på varför man ibland ändå vill tillbaka och det är ju både löjligt och uppenbart. Det är det lilla egot inuti som fick sig en törn och man vill bevisa att man visst duger. Det enda man söker är bekräftelsen på att man är snygg, intilligent och älskad. Nu när jag insett det så ser jag hur lågt det är att sjunka så aldrig, aldrig, aldrig mer. Jag är så mycket starkare än att jag behöver hans tomma ord.

Då är frågan, är det dags att börja fundera på någon ny? Det känns som allt jag försökt åstadkomma har slutat i katastrof så det får vara. Det kan få vara en riddare i rustning på vit häst som får mig på fall men då är det upp till honom! Så planen nu är att leva ut singellivet till fullo så man någon gång i framtiden inte ser tillbaka och ångrar allt det man aldrig gjorde.

In the day
In the night
Say it all
Say it right
You either got it
Or you don't
You either stand or you fall
When your will is broken
When it slips from your hand
When there's no time for joking
There's a hole in the plan

Oh you don't mean nothing at all to me
No you don't mean nothing at all to me
Do you got what it takes to set me free
Oh you could mean everything to me

I can't say that I'm not lost and at fault
I can't say that I don't love the light and the dark
I can't say that I don't know that I am alive
And all of what I feel I could show
You tonite you tonite

From my hands I could give you
Something that I made
From my mouth I could sing you another brick that I laid
From my body I could show you a place God knows
You should know the space is holy
Do you really want to go?

Här kommer äntligen den efterlängtade uppföljaren på serien Emily dissar! Nu har det blivit rökarnas tur!



Min starka avsky till rökning beror till stor del på att jag inte klarar av röken, jag blir fruktansvärt illamående! det spelar ingen roll om det är utomhus, jag måste leta rätt på någonstans att sitta i friska luften. Det är ju inte endast cigarettrök utan även krutrök av fyverkerier och liknande. I alla fall, det ärsta är att de som röker är helt hänsynslösa och deras lungor så dränkta i gifter att de inte alls kan förstå dem som inte gillar det! Hur många gånger har man inte mötts av ett rökmoln närman gått av bussen eller kommer ut ur matsalen? Eller när de väntar på bussen, knappt fimpar innan de kliver på och sedan sätter sig inne på bussen med röken kvar i kläderna! Det är inte kul och sitta brevid dem i femtio minuter, det kan jag lova!

Rökare känner sig ofta "förföljda" och "trakasserade". Som förbudet mot rökning på krogen eller att vi andra inte kan förstå varför de borde ha en kvarts rökpause varje timme. Varför förstår vi inte att det är ett beroende, att de inte kan rå för det? Som jag ser det, så är det ett valt beroende. Det var ingen som band dem vid en stol, stoppade in ciggen och tände på mot deras vilja. De har själva tagit beslutet att börja trots att de mycket väl visste vad konskvenserna skulle bli! "Det var grupptrycket, jag var osäker på mig själv!" Hur lama är inte de usräkterna? Alla som går igenom tonåren har blivit utsatt för grupptryck, alla har varit osäkra men alla röker inte. Något bättre får de allt komma på!

Och sen har vi ju den här nya "feströkar-trenden". Det förstår jag inte alls, om man avskyr det när man är nykter varför är det coolt när man är full? Är inte folk smartare än så? Känner ni er fräna när ni står där med ciggen i handen och tar ett bloss då och då? Hur ofta hör man inte "jag röker inte, jag feströker bara!"? Men vad händer sen då? Festerna blir fler och fler och då röks det oftare och oftare och till slut blir man sugen när det inte är fest. Sen sitter du där med beroendet!

Skulle en rökare läsa det här skulle den genast försöka hitta andra att hacka på för att skydda sig själva. "Men snusarna då!?" eller "är alkohol bra då, det är också skadligt för hälsan!". Jag säger inte att det är bra, men det är bättre. Alkoholen tycker jag det är ju ändå acceptabelt, man dricker för att man tycker saker blir roligare. Alkoholen ger en ett rus, den har effekt. "Det gör rökning också!" skriker rökaren genst. Nej. det gör det inte! Rökning ger de första gången en känsla av obehag och det är inte förrän du är beroende som kicken kommer och då är det abstinens, inte ett rus du känner. Snus då? Det är klart det inte är bra, men snusarna de utsätter bara sig själva för en fara. Rökare utsätter sin omgivning för ofrivillig rök varje gång de röker och det är inte schysst!

Det finns statestik som tydligt visar att de som börjar röka i tidiga åldrar slutar som lågutbildade och i bästa fall lågavlönande i mycket större utsträckning än icke-rökare. Säg nu, är det verkligen så häftigt?

Jag har rimmat på alla släktens julklappar, hur stolt är jag inte!? Så nu är det tävling mellan alla mina bloggläsare, vem gissar rätt på topp-fem rimmen? Alla rätt belönas med evig ära! Svaren avslöjas juldagen!

Femte plats - Till Kusin Sara

Helt utan pin
blir munnen din
rosaglansig och fin

Fjärde plats - Till pappas sambo Lotta

Frukost med salt och kaviar
numera kortare tid tar

Tredje plats - Till Pappa och Lotta

Svart och vitt köket blev
matchar nu det som tas med slev

Andra plats - Till syster Erika

Vet att du ville ha presentkort på STYX
men det blev nått för att hålla upp dina byx(or)

Första plats - Till mamma

Inte nu! brukar Johan gnälla
Här är något långt så du dig själv kan tillfredsställa