Emily L.

Min syster är nyss hemkommen från C.A.M.P Hultsfred där hon på fyra dagar har lärt sig spela trummor! Under den veckan hon var där har hon även hunnit med att vara två kvällar på Metal-festivalen "Gates of Metal", blivit intevjuad av Smålandsnytt (intervjun sändes på tv i hela småland!), bildat band och haft avslutnings där hon räddade hela situationen när bandet gjorde fel. 

Jag och mamma tänkte hälsa på eftersom vi var där så tidigt och hittar inte Erika. Därimot hittar vi hennes musiklärare (tidigare trummis i "Hammerfall" och "Dyonysios"). Ordväxlingen som följde lät ungefär:

Ella: Hej är du här?
Ronny: Hej är ni här? 
Ella: Ja, har du träffat Erika? 
Ronny: Nej, är hon här?

När vi konstaterat att ja vi är alla här letade vi reda på Erika (som för övrigt sprang rakt förbi utan att titta på mig när hon insåg att hennes musiklärare var där) och förde dem samman så de fick reda ut varför de var där. Efter det hade hon tid att ge mig en liten kram.

På kvällen bjöds det på mat och metal/beat koncert med introduktionsfilmer från Spin-kollot. Jag hann träffa Erika en stund innan det började och hon var nervositeten själv så jag gjorde min systerliga plikt och berättade för henne att i egenskap av trummis så måste hon behålla lugnet och takten för gör hon fel gör resten av bandet också fel. Jag tror inte de lugnande orden hjälpte...

Erikas band hade döpt sig till Talibahn och uppträdde med en låt som heter "It's our burden to bleed". Tyvärr blev deras "groulare" sjuk och hes och fick avstå och de lånadein en "Kim" som aldrig hört låten förut vilket resulterade i att alla utom Erika spelade fel eftersom han inte sjöng och Erika hoppade hastigt dit de andra i bandet var. Olyckligtvis insåg resterande bandet samtidigt att de var på fel ställe och hoppade till rätt ställe, där Erika hade varit från början. Koas utbröt på scen och Erika ropar "refräng ett" och alla hittar till rätt ställe! Tur att de hade min plutt-syster där! 



Jag gjorde mitt bästa för att agera "metal-syster" så Erika skulle slippa skämmas över mig men mamma sa att jag inte var så trovärdig i mitt ljusgula spetslinne... Efter koncerten gick det upp en ledare på scenen och sade att "ja vi har ju en tid att passa vi ska ju se hammerfall på Gates of metal men... Hejdå alla föräldrar!" och sedan drog de! Men vi hann träffa Erika en kort stund och en blanding av hemlängtan och viljan att aldrig åka hem samt nervositeten släppte och hon kastar sig gråtande i mammas famn. Själv börjar jag störtgrina och sliter min syster ur armarna på mamma  och kramar om henne. Sedan står vi där och gråter så vi skakar.   

För att sammanfatta kan jag säga att jag fortfarande hatar musikstilen metal och den svarta klädstilen med tillhörande svartmålning är inte heller min favorit men att jag är stolt över min lilla syster-yster för att hon kan och vågor! She rocks!