Emily L.

Såg du aldrig smärtan i mina ögon när du förudmjukade mig? Kände du aldrig smärtan i mitt bröst när du vände mig ryggen efter att vi älskat? Förstod du aldrig smärtan när jag talade om den?

Eller, gjorde du det? Du sade "jag vet att jag sårar dig".
Visste du om hur mycket skada dina kommentarer gjorde?
Visste du att det kändes som att sticka en kniv genom mitt hjärta när du vände mig ryggen?
Visste du exakt hur svårt det var att blotta sitt innersta för någon som inte verkade bry sig?
Visste du hur plågsamt det var att ständigt behöva be om beröring?
Visste du hur förkrossad jag skulle bli när jag fick svart på vitt, inte öga mot öga utan svart på vitt att du älskade mig inte längre?

Var det det du visste? Varför fortsatte du då? Om du nu visste att du sårade mig, varför försökte du inte gottgöra mig? Och varför var jag så dum att jag gick tillbaka till någon som visste att han sårade mig men inte gjorde något åt det. Varför gå tillbaka till någon som medvetet gör dig illa? För om du visste, då var det medvetet och är det medvetet då kan man sluta. Men du slutatde inte, du valde att göra slut.

Du visste att du gjorde mig illa, jag vet hur ont det gjorde. Jag vet hur ont det fortfarande gör. jag vet hur det är att ligga och vrida och vända sig sömnlös i sängen och undra varför du gjorde mig illa. Vad gjorde jag dig för ont? Varför ville du skada mig? För om du visste, då var det medvetet och är det medvetet då kunde du sluta och om du väljer att fortsätta då vill du skada mig.

Du visste att du sårade mig och jag vet hur ont det gjorde men det tänker jag inte skriva för du förtjänar inte att veta. Du förtjänar inte att jag ger dig den makten att veta hur mycket ont du gjort mig. Visste du så förtjänar du att få veta det genom egen erfarenhet.

Så säg nu, visste du verkligen eller använde du dig bara av en klyscha?