Emily L.

Denna vecka har jag varit på min omdisskuterade Luleåvistelse. Tänkte sammanfatta resan lite kortfattat och bloggen kommer senare att kompliteras med lite bilder.

Måndag 26/3 -07

Efter svenskaskrivningen i aulan lyckades jag hinna med halv fyra tåget så jag kunde spendera lite tid med Jocke innan jag åkte till världens ände. Missade skolbussen, vilken tur att det går två med bara tio minuters mellanrum.

Väl hemma packade jag. Det var tvunget att packas lätt eftersom vi ville slippa checka in bagaget. Vätskor får man ju knappt ha med sig heller så finparfymen fick stanna hemma. Osäker på om det fanns några pengar på kortet stoppade jag ner bunten med femtiolappar från festen. Senare under kvällen kom Hugo som jag varit så vänlig att erbjuda sängplats eftersom han annars var tvungen att åka från kopparberg halv fem för a tt hinna till tåget. Vi bredde frukostmackor och lade oss tidigt.

Tisdag 27/3 -07

05:00 ringer alarmet och en halvtimme senare sitter vi i Barbro Åbyhammars bil tillsammans med Clara. En sak som alltid förvånar en är hur fruktansvärt dålig radio Barbro alltid lyssnar på, som tur var agerade Clara DJ så vi slapp klassisk musik hela vägen till Arboga.

Tågresan gick smidigt, vi sov den mesta av vägen. När vi kommit till Stockholm passade vi på att äta våra mackor. På Arlande drack vi upp allt vi haft med oss och sen så blev vi lite orliga att Clara inte skulle få ta med sig sin linsvätska eftersom flaskan innehöll mer än en deciliter som var maxintag.

Vi kontrollen passerar jag och Hugo smidigt medan Clara blir stoppad. Tre gånger får de köra hennes väska genom scannern innan de hittar en schampooflaska som låg under golvet i väskan. Clara visste inte ens att den fanns där. Sedan ställde vi oss i gatekön och de ropar ut i högtalarna att man ska ha boardingcardet och legitimationen redo när man kommer fram. Jag börjar rota i fickorna och inser till min fasa att plånboken ligger i min andra jacka! Jag försöker uppbåda en så oskyldig look som möjligt och ber snäll om att få följa med på planet ändå. SOm tur var såg jag inte ut som en terrorist och fick komma ombord på planet. Där väntade nästa problem. Hugos väska fick inte plats i bagageutrymmet, han hade inte mycket med sig det var bara det att väskan var kubformad (alltså lika bred som hög som djup). Den gick inte in på någon ledd! Så medan folk trycker på och vill komma förbi oss i den trånga plangånger står vi och packar om Hugos väska och kastar ner så mycket vi kan i min väska sen fick den plats.

Sen var vi framme på Kallax flygplats där en buss väntade på att ta oss till universitetet. Väl där fick vi lite information och sedan bar det av till den första minikursen, kryptering. Ingen av oss har känt så mycket illvilja mot någon så som vi gjorde mot Stefan under de timmarna. Han hade fått krypteringen att låta så roligt och jämfört den med Da Vinci koden men det visade sig vara matematik. Tre timmars avancerad matte som vi inte räknat på förut. Ibland sa läraren något man kände igen och man tänkte att ja nu förstår jag ju. Sen påbörjade han näste steg och man insåg att nej jag var inte alls med på noterna.

Efter minikursen var det mat och rundvandring på STIL som var den lokala idrottsföreningen. Vi missade bollhallen och hakade på en grupp som var på väg in mot nyrenoveringen. Det var den största idrottsatsningen jag sett! Det stod inga maskiner där ännu eftersom det byggdes men informatören berättade hur det skulle bli. Styrkegymmet var 800 m2 stort och var uppdelat i olika sektioner. En yta för nybörjare, en för rehabilitering, en för rutinerade styrketränare och en för viktlyft. Nästa rum var 400 m2 och var konditionsgymmet där det skulle finnas cyklar, löpband och rodd utrustade med LCD-skärmar så man kunde se på TV medans man motionerade och slapp samsas om vilken TV-kanal! Nästa rum var upphöjt i tre delar, där skulle det finnas plats var 36 spinningcyklar. Efter det följde otaliga rum för pilates, aerobic, pump, squach, kampsport och mycket mer! Allt som allt, tre våningar! Där snackar vi gym!

Sedan var det dags för sittningen (= en trerättsmiddag där det var beräknat en timme per rätt). Vi välkomnade av två toastmasters (= den som leder underhållningen och fyller i om det börjar bli tråkigt för gästerna) som introducerade oss för vilka regler som gällde under en sittning. De lärde oss två viktiga termer som användes under kvällen. Den första var tempo som helst skulle följas av trumvivlar i bordet. Det kommandot användes när något blev tråkigt. Det andra var omstart som användes om man uppskattade det på scen och ville att den personen skulle göra något mer. Jag insåg snabbt att sittningar nog uppskattades mest med ett par promille i blodet. 

Vid tolv fraktades vi med bussar ut till campingen för incheckning i stugorna. Med fasa förstod vi att vi inte hamnat i samma stuga! De hade splittat oss fem från LIndesberg i fyra stugor! Som tur var anlände inte minikursdeltagarna som skulle dela stuga med Hugo så vi intog den.   

Onsdag 28/3 -07

Andra dagen fick vi äta frukost på universitetet och sedan stod Robotbygge på dagsordningen. Jag, Clara och Linus hade bästa ideén men insåg efter 2,5 timme när vi fortfarande inte börjat programmera att det var nog bäst att byta till något enklare, det var ju trots allt bara lego! På lunchen pratade vi med en tjej som precis skulle avsluta sina studier. Hon var från Karlskoga och berättade om hur det var att vara så långt hemifrån och det lät inte så farligt...

Mot kvällningen bar det av in mot Luleå och Kulturens hus där det var buffé med underhållning. Den första tjejen trubadurade och det lät mest likadat hela tiden. Nästa var ett tvåmannaband som jag starkt skulle vilja råda till att byta karriär och satsa på luftgitarr...

Vi stod inte ut med oljudet så vårat lilla gäng som vi hunnit bilda gav oss ut i staden. Vi var en ganska hyffsat skara; jag, Clara, Hugo, Stefan och Kääri från Lindesberg, Linus och David från Örebro och ett par från Småland/Halland. Vi kom på den brilljanta ideén att vi borde hitta ett uteställe och supa lite! Vi frågade runt på stan och folk sa att det var ju kanske inte så mycket drag på en onsdag. Vi besökte varenda krog vi hittade och fick visitkort av en taxisnubbe så vi skulle ta oss hem men eftersom vi inte kunde besluta oss för någonting blev det ett besök på MAX och den abbonnerade ( = inhyrda) niobussen hem.

Tillbaka i stugan tittade vi på en film och somnade fort.

Torsdag 29/3 -07

Vi tog bussen ut till Luleå där vio fick en kort rundvandring på Kulturens hus och sedan strosade vi på stan. Jag och Clara slog oss ihop med Örebroarna och Hugo åkte ut till flygplatsen. Vi gjorde inte så mycket, gick mest fram och tillbaka, gick in i en affär då och då. Ät buffé på en thairesturant och sammanstrålade med Stefan och Käri för att bowla en timme. Vi var ute och gick på den omtalade isen, satt på trappan till Kulturens hus och solade, solen sken och det var 8 plusgrader. Perfekta vårdagen!

Till slut insåg vi att äventyret var på väg att ta slut och vi tjejer och de från örebro  drog oss mot flygbussarna. På vägen dit stöter vi ihop med en konstnär som vill att vi ska se hans utställning. Vi ursäktar oss stressat och säger att vi är på väg hem. Han säger att det är lika bra vi tar ett visitkort för han kanske ville ha utställning där någon gång. På kortet står det Clifton! Det är ju 100 höjdarestjärnan annonsmannen som under tio års tid satt in annonser om sig själv i lokaltidiningen! Störskön gubbe!

Väl på flygbussen ringer min mamma och säger att jag har fått brev av polisen i Västerås. Öppnat det hade hon också, de ville bara berätta att de hade mitt körkort, min legitimation och mitt bankkort. Det visade sig tydligen att jag inte alls glömt plånboken hemma utan tappat den på tåget!

På flygplatsen fick Clara skriva på papper om att jag var jag och jag blev stoppad i vätskekontrollen men sedan var vi på hemväg. Efter flyget var det buss en timme till bålsta där vi skulle byta till tåg. Då hade vi nio minuter på oss från bussens ankomst till tågets avgång. Vi säger att vi måste ha kort på oss alla i bålsta och Clara inser att hon hittar inte kameran! Hon får springa ner till bussen igen medan vi andra fortsätter rota i hennes väska. Clara kommer tillbaka med kameran som låg under sätet på bussen.

Vi hann med tåget och mamma hämtade oss på tågstationen i Arboga och med sorg i hjärtat inser vi att äventyret var slut. Åtminstone för alla utom mig som skulle bli tvungen att åka och hämta min plånbok hos västeråspolisen dagen därpå.

Norrlandsluften, solkskenet, isen och alla trevliga människor förtrollade mig och jag drömmer om Luleå mer än någonsin. Därimot har jag ju en variabel till att ta hänsyn till som jag inte hade förut. Vilket förhållande överlever 120 mils distans? Men det är långt dit och inget jag behöver bestämma nu. Jag vet bara att jag har ett ruskigt bra alternativ när beslutet väl ska tas!