Emily L.

Som ni märker jobbar jag och står i, semestern känns som den låg flera decenier tillbaka i tiden. Trots att det bara var i måndags jag började efter två veckors vila med regn. Hela förmiddagen så städade vi på monteringen, vi skrubbade slussarna, tvättade fönster och putsade relingen. Sedan var det dags för mig att lånas ut för resten av veckan, alltså ännu en flytt.
 
Men vilket uppbyte det blev! Jag gör ingenting, eller ja ytterst lite om dagarna OCH jag har sällskap. Tre trevliga gubbar och en sommarjobbare, Rossi från teknikklassen en årskurs lägre än jag. Andra dagen här fick vi ta tjänstebilen och åka ut på stan och leverera paket. På vägen tillbaka till verkstaden tog vi oss en glass på chefens inrådan. Rasterna blir tre gångers så långa som de ska vara och när rasten är slut så sitter vi och gör ingenting medans vi lyssnar på radio elle pratar. Meritor blev genast mycket, mycket bättre. Det bästa av allt är att avdelningen ligger vägg i vägg med mätrummeet där Fanny sitter så det tar ingen tid alls att gå dit för att äta lunch. Lunchrasten är 42 minuter, igår blev det dock 90 minuter och chefen ringde in till mätrummet och bad sina änglar komma och jobba lite. Men det var okej, han räknade med att vi skulle sitta där till hqn hämtade oss. Det här är himlen i jämförelse med tidshysterin på monteringen där de måste se ut som att man jobbar även om det inte finns något jobb att utföra!

Jag blev ombedd att stanna här nästa vecka och det hade varit jätteskönt men eftersom att jag har eftermiddag på monteringen vill jag inte för jag förlorar så mycket pengar. Men tills dess så njuter jag av att vara sysslolös.