Tatuering -CHECK!
Så äntligen var den stora dagen inne. Jag hade
varit koollugn innan men när man väl kom in där då satte magen igång med ett ordentligt uppror och jag trodde fjärilarna skulle riva stora hål där inne. Det värsta var när hon startade nålen och man hörde det där vibrerande ljudet. Då var det när att jag lade benen på ryggen och sprang. Men när hon väl var igång kände man att an var vid "the point of no return" och accepterade läget.
Det gjorde faktiskt inte alls så ont, ibland mindre och ibland mer. När det var som värst kändes det som hon var enda in på benen och skrev men mestadels kunde man koppla bort det och prata eller tänka på annat. Det underliga var att när man var klar ochdet onda var över hade jag så mycket adrenalin i kroppen så hade hon frågat om jag velat ha en till, direkt, så hade jag sagt ja. Jag hade inte ens funderat på saken utan lagt mig på britsen igen.
Än så länge har jag bara mött positiva reaktioner. Det mest överraskande var min mamma. När jag viille visa henne i början av november så snäste hon bara av mig och sa att hon inte ens ville se för tatueringar var fult och hon ville inte veta. Som hämnd påminde jag henne inte en månad senare när den var gjord utan tänkte att hon fick upptäcka det själv. Redan dagen efter frågade hon om det inte var i december den skulle göras och jag sa som det var, att jag gjort den dagen innan. Efter att ha stålsatt kunde hon inte låta bli att titta på den och hon sa att "den var ju diskret i alla fall". Jag nöjde mig med det men hörde senare när hon pratade i telefon att den var "ganska smakfull, för att vara en tatuering". För att komma från henne kan det räknas som toppbetyg.
Planen var ju från början att det skulle bli latin på foten men det blev engelska på magen istället och att jag är glad att jag ändrade mig! Förhoppningsvis blir det något på foten nästa år.
Det gjorde faktiskt inte alls så ont, ibland mindre och ibland mer. När det var som värst kändes det som hon var enda in på benen och skrev men mestadels kunde man koppla bort det och prata eller tänka på annat. Det underliga var att när man var klar ochdet onda var över hade jag så mycket adrenalin i kroppen så hade hon frågat om jag velat ha en till, direkt, så hade jag sagt ja. Jag hade inte ens funderat på saken utan lagt mig på britsen igen.
Än så länge har jag bara mött positiva reaktioner. Det mest överraskande var min mamma. När jag viille visa henne i början av november så snäste hon bara av mig och sa att hon inte ens ville se för tatueringar var fult och hon ville inte veta. Som hämnd påminde jag henne inte en månad senare när den var gjord utan tänkte att hon fick upptäcka det själv. Redan dagen efter frågade hon om det inte var i december den skulle göras och jag sa som det var, att jag gjort den dagen innan. Efter att ha stålsatt kunde hon inte låta bli att titta på den och hon sa att "den var ju diskret i alla fall". Jag nöjde mig med det men hörde senare när hon pratade i telefon att den var "ganska smakfull, för att vara en tatuering". För att komma från henne kan det räknas som toppbetyg.
Planen var ju från början att det skulle bli latin på foten men det blev engelska på magen istället och att jag är glad att jag ändrade mig! Förhoppningsvis blir det något på foten nästa år.
Kommentarer
Trackback