Emily L.

Jag, mamma  och Johan har nyss ätit tacos. Det var gott, jag är mätt. Byxorna satt plötsligt tajtare än de nyss gjort så jag drog på mig ett par mysbyxor för att förhindra att jeansknappen flög all världens väg. Jag ställde mig upp och spände ut magen för att visa hur mätt den var. Mamma sa "det tar sig" och Johan undrade om jag var med barn. Jag försvarade mig med att i så fall är det Jesus för jag har inte fått till det på ett tag. Johan höll med om att det är svårt att fixa barn utan någon av det motsatta könet. Men faktiskt, magen är ju inte så stor för i så fall skulle den ju inte behövas spännas ut så att det känns som den skulle kunna explodera. Alltså, magen är för liten! Hade den varit tillräckligt stor skulle det inte vara några problem! Nu ska jag och mamma däcka i soffan och se på "amazing race" på kanal 5. Vi planerar att anmäla oss om det kommer någon liknande tävling i sverige. Det vore kul men jag tror inte vi skullekomma så långt för mamma är inte så snabb och jag är inte så språkbegåvad, dessutom skulle någon av oss antagligen försöka strypa den andre i sömnen efter ett par dagar.