Emily L.

Att ha ett långdistansförhållande är ungefär som att vara nunna.  Folk förstår sig inte riktigt på nunorna eftersom de älskar hängivet och avstår från världens många frestelser utan att få något i gengäld, åtminstone inget rent fysiskt som man kan tro på. De förväntas leva i kyskhet av kärlek till gud. Så är det även för den som lever i långdistans, man får sällan något fysiskt eller något bevis på att den andra partnern håller sina löften men av kärlek litar man blint och intalar sig att allt kommer belönas. Omgivningen förstår inte, men det nunnor och långdistanspartner har som gör att vi orkar fortsätta även när det känns tungt är att alltid finns någon där och att man aldrig är ensam. Den tryggheten är drivkraften i tro, hopp och kärlek.