Systematiskt kaos

Min helt klart roligaste julklapp måste vara mitt nya brädspel! Det heter med andra ord och går ut på att man så snabbt som möjligt ska förklara ett ord utan att säga ordet! Och ni vet när det går snabbt är det inte alltid det blir rätt!

Vilka ord döljer sig bakom dessa förklaringar?

1. President i USA! Och skådespelare.

2. Land nära Ryssland där det är askallt!

3. Krälande hoppdjur!

4. Insekt längst fram på snoppen!

5. Har Jocke och jag ofta + gammal dam

Årets skönaste jullåt! Underbar text och självklart en hel massa bjällerklang!

I veckan som gått har det pratas och skrivits mycket om de här två systrarna som utvisats ur Sverige tillsammans med sin pappa som är dömd för misshandel mot de båda som också gjort att de nu lever i skyddat boende i Sverige. Ärendet överklagades men samma bedömning gjordes igen, att flickorna kunde få samma skydd i hemlandet som i Sverige.

Jag kan känna att smutskastning mot migrationsverket alltid säljer lösblad och att ingen faktiskt tagit reda på hur polismyndigheten i Kroatien (som jag tror de blev utvisade till) fungerar utan de litar på att våra fördomar mot utländska poliskårer ska räcka för att få oss upprörda och är det så att pappan får tag på flickorna kommer det att startas ett drev mot migrationsverket och annars kommer vi aldrig höra talas om dem igen. Slutet gott, allting gott?

Själv tycker jag att debatten tagit helt fel fokus. Den här familjen utvisades efter åtta år i Sverige, åtta år! Den ena flickan var åtta när hon kom hit, hon har levt lika länge i Sverige som i landet där hon föddes, hon har genomgått nästan hela den svenska grundskolan! Hur kan man utvisa människor efter åtta år!? De har nu lärt sig språket, gått i skolan, skaffat jobb och vänner här. Det är inte humant att låta männsikor leva i ovisshet i åtta år och sedan skicka tillbaka dem när de skapat sig ett liv här!

Där tycker jag att man verkligen kan kritisera migrationsverket, det tar för lång tid! Inte konstigt att barnen blir apatiska, det hade jag också blivit! Min familj var under 1,5 år avlastningshjälp åt en mor som kommit från Afrika med en tvååring och var höggravid. När hennes andra dotter fötts bodde barnen hos oss en dag i veckan i ett års tid, de här ungarna blev en stor del i vårt liv och de fick avslag i sina ansökningar efter två år.

Vet ni att när en familj blir avvisad från Sverige är alla papper skrivna på svenska? Inte nog med att vi låtit dem vänta en evighet på besked, när papprerna väl kommer har vi också mage att skriva det på ett språk vi tar för givet att de ska ha lärt sig under sitt tillfälliga boende i Sverige. Familjerna måste alltså tillkalla en tolk som kan förklara för dem vad som står.

Just den här familjen överklagade och innan beslutet hann tas upp igen kom en remiss som sade att alla som befann sig i kommunen skulle få uppehållstillstånd. Nu bor de i Uppsala. Och om vi kunde knyta band till den här familjen under två år, hur många vänner tvingas då den här sextonåringen att lämna?

Det borde finnas någon regel som säger att ifall ärendet inte tas upp inom en viss tid skall familjen automatiskt få stanna. Då tvingas migrationsverket att arbeta mer effektivt. Jag säger inte att de inte gör ett bra jobb, det kan inte vara lätt att ha så många människors liv i sina händer och jag tror ingen gläds åt att utvisa någon och krossa någons drömmar men det måste gå fortare så att inte den här människan hinner bygga upp ett nytt liv som också tas ifrån dem.

Jag har ett dilemma jag vill höra åsikter om. Det gäller tatueringar. Idag är det ju ganska svårt att vara unik och orginell, det är ju jättemånga som har kinesiska tecken eller koi-fiskar eller pinupp girls (jag har tittat på maimi inc). Så dilemmat lyder; får man tatuera vad som helst? Som nu på sistone har det blivit väldigt inne att tatuera sitt namn eller födelsedatum. Är det fortfarande okej att göra sådana eller kopierar man bara någon annas idé?

Jag kan tycka att visst man lånar lite men man varierar ju ändå med sitt namn och sin stil så att det endå sätts en personlig prägel, vilket jag tycker är det viktigaste! Men säg att du ser en tatuering som verkligen är unik, en i sitt slag (vad du vet!) är det sjysst att göra en likadan nu när den här personen hittat något eget? Och gör det någon skillnad beroende på vem personen är? Gör det skillnad på om det är någon du aldrig kommer träffa igen eller om det är någon i din närhet?

Det är klart jag vet att det inte är förbjudet men är det sjysst? Och går det att glädjas åt en tatuering som du vet att du har "snott"?

(Ni kanske förstå att jag sett något som jag själv vill ha men jag tänker inte berätta vad det är för då kanske någon av er tar den ifrån mig ;) )