Systematiskt kaos

Klockan är strax efter 23 och har äntligen fått komma in på mitt hotellrum! Jag är personaldagar med företaget vilket innebär att vi bor på Gripsholms värdshus där vi beslagtagit konferensrummet från 9 i morse och till 15 imorgon med avbrott endast för sömn och mat. Det låter kanske hårt och visst är jag slut i huvudet efter en 14 timmars arbetsdag men det finns förmildrande omständigheter. En är fyrarättersmiddagen vi åt på kvällen, lunchbuffén som sammanställts av svenska kockeliten och mitt rum som är större än Jockes lägenhet! Jag har bland annat en 160-säng men stort täcke och fyra uppfluffade kuddar helt för mig själv! Och det är jättefina miljöer med vinkällare och flera plan och kanonservice. Jag älskar att bo på hotell!

Att vara här med personalen (idag har det i och för sig bara varit ledningen och säljarna) får mig att känna mig jätteliten! Hade jag haft åldersnoja över min 20-årsdag hade den definitivt varit botat nu! Till exempel hade vi genomgång med ett nytt bolag som skulle presentera en av sina produkter vilket var en DVD med ett barnprogram på vilket han frågar vilka som inte har barn eftersom de antagligen inte visste vad det var. Jag var den enda som inte hade barn!

Claes tycker det är väldigt fascinerande att jag är så liten och låter mig alltid lyssna på en massa gamla klassiska låtar för att kolla om jag känner igen dem och varje gång jag känner igen någon 80-talsdänga utbrister han något i stil med "Hur kan du göra det? Den här kom innan du ens var påtänkt!" Jag tror att han kände sig lite gammal när vi insåg att han tog studenten samma år som jag föddes...

En annan som kände sig gammal var Tony som undrade om jag hade haft en LP-skiva någon gång och jag svarade sanningsenligt att ibland lyssnade vi på det hos mormor. Jag fnittrade också rått när vi råkade höra damen vid bordet bredvid i restaurangen sa " Där sitter de, sju gubbar och en flicka!".

Det är tur att resten av personalen dyker in imorgon, då kommer det åtminstone en som jag bara har två år upp till!