Systematiskt kaos

Nu har jag bott ca två veckor i Linköping och även om jag väldigt få förpliktelser så rullar tiden väldigt fort!

I början när jag kom hit gick självfallet mycket tid till att packa ur lådor, besöka ikea och se till att inte svälta ihjäl. Jag tänkte att börja nytt liv i ny stad också vore en bra tid för det andra nya livet som man konstant pratar om att börja men nyttig mat, mindre godis och mer träning. Än så länge går det bra! Jag varierar mellan att gå, jogga och springa 5 km för att få olika pulsträning. Finns även en 2,5 km som jag sprungit så bara jag håller mig frisk så kanske jag kommer bli fit jag också en dag!

I måndags hade jag först lektionen på min kurs Sport manegement - ledning och ledarskap inom idrottsorganisationer. Det var jättekul, lärarna verkar toppen och inte alls så stränga som jag fått för mig att de ska vara på universitet. De var väldigt kamratliga och informella och ville väldigt gärna bli avbrutna. De verkar dock gilla duggor, redovisningar och examensprov så har något stort var tredje vecka så där får jag ligga i! Sedan får frisbeevärlden akta sig när jag kommer och vill styra upp... Min andra kurs, utomhuspedagogiken, hoppade jag av innan den hunnit börja. Insåg att det i princip var en bunt lärare som skulle tälta och flumma i skogen.

På jobbsökarfronten gick det väldigt trögt, sådär hopplöst som det alltid känns när man letar och inget händer eller mailkorgen är fullt av brev från folk som inte vill ha en. Jag knep ändå ett litet extraknäck som demo-personal av mellanmålsprodukter. Tjänsten innefattade tyvärr bara två dagars jobb men det ger ett litet tillskott i kassan och framför allt en punkt till i meritlistan. Jag gjorde min första dag idag och det visade sig vara riktigt roligt att lura i folk dricksgröt och smoothie. Ser fram emot nästa gång. 

 Det ringde ett företag som hittat mitt CV och ville att jag skulle komma på en intervju, de hittade alltså mig så jag hade inte sökt tjänsten! Det kändes jättebra tills jag googlade på företagsnamnet. Då förstod jag varför jag inte sökt jobbet. Verkar vara ett sådant jobb när du enbart får provisionslön (alltså kan du jobba hela dagen utan att tjäna ihop till lunchen ens) och arbetet går ut på att haffa folk på gatan och be dem byta telefonabonnemang eller elbolag. Alltså skulle jag bli en sådan där vidrig människa som jag hatar! Men jag ska gå på intervjun och se om jag missuppfattat det hela och om de vill ha mig tar jag ställning till då hurvida jag vill sälja min själ till djävulen eller inte...

Jag tror inte att Jocke och jag börjar gå varandra på nerverna ännu. Han fick dock se den inte så vackra sidan hos mig som uppkommer när jag är hungrig och bär saker. Jag hatar att bära saker nästan lika mycket som jag hatar att dammsuga. Det hela bottnar i att jag är så klumpig så när jag gör någon av dessa saker så skadar jag mig själv eller har sönder något. Ett klassiskt scenario är när jag dammsuger ett hörn, slår i armbågen i ett hörn och i samma rörelse häver ner en vas eller lampa som faller ner på min fot och går sönder. Ett annat är när jag bär saker och jag missbedömer avstånd som gör att lådan jag bär hakar i dörrkarmen vilket får mig att se ut som en disney-figor som inte kommer framåt utan springer i luften eller att låtan precis går igenom dörren men att jag slår i knogarna eftersom enbart lådan går igenom, även där tappar jag saker på tårna och man hör kras.

Tyvärr inträffade denna humörssvångning i sällskap med Jocked föräldrar när de var här och hjälpte oss flytta så i efterhand så skäms jag mycket över min inte alls diskreta irritation. Utöver den incidenten så går det väldigt bra, Jocke har lärt mig spela bubble bobble på nintendo 8-bitars. Jag är fortfarande katastrofalt dålig så han får skänka mig liv titt som tätt men jag lär mig och blir sakta men säker bättre. Jocke är en man med ett oändligt tålamod och det är jag tacksam för. Vi har fått vår nya säng som är 160 cm bred och jag tillåter att vi använder ungefär två tredjedelar av den, sedan ör han för långt borta! Att använda varsitt täcke har dock blivit en nödvändighet eftersom vårt sovrum blir som en bastu om nätterna.  

Där har ni en uppdatering på hur mitt liv ter sig här nere i Östergötland. Skriv gära lite om vad som händer i Örebro. Vill höra allt skvaller; hur går det för jennie och hennes cruch, har elias och johan hittat någon lägenhet ännu, har malin omvänt kfum laget till längdskidåkare, har markus blivit skjuten än, har emelies rocky-points passerat 100-gränsen, har clara återvänt från staterna och minns micke något alls av sin första tid i Uppsala!?