Systematiskt kaos

Idag påmindes jag varför jag avskyr Linköping och sagt till mig själv att jag aldrig skulle flytta hit. Efter en månad i den nya staden och ganska så nöjd med tillvaron visade Linköping upp sitt rätta jag. Det var när jag skulle cykla fram och tillbaka mellan Ryd och Centrum, inte en så lång sträcka då jag mindes det. Det här är motvindens stad! Det blåser halv storm och motvind. Alltid motvind! Den här staden verkar vara konstruerad att alltid skapa motvind oavsett vilket håll du cyklar åt. Och kallt blir det, jag fick cykla med mössa och halsduk för det värkte i öron och hals. Trots att man fryser så det gör ont svettas man eftersom man måste trampa och kämpa i den förbannade motvinden, jag ska tillägga att hela vägen till stan är det nedförsbacke. Ni kan själva räkna ut hur tungt det går hemåt! Tro inte att bekymren slutar när man kliver av cykeln, nog fan blåser den omkull och puttar alla anslutande cyklar så det blir en dominoeffekt i cykelstället när du ska låsa fast den.  

Så nu har jag legat på soffan med en filt och väntat på att Jocke ska komma hem och värma mig. Dagen blir faktiskt mycket bättre bara han kommer hem. Jag tror jag fortfarande är lite kär...