Emily L.

Frövi IK hade sin första vinst i seriespelet i fredags mot ÖSK Söder. Efter en knagglig start blev ändå slutresultatet 6-2 med Sofie som tremålsskytt. Jag själv satt i tredje-kedjan tillsammans med Lisa vilket innebar att vi fick komma in när toppana behövde vila och köra slut på deras backar med pigga ben. Det blev tyvärr bara fem-sex byten men jag skötte mig hyffsat den stunden jag fick vara inne. Skapade kanske inte så mycket farligt framåt men Lisa och jag hade en grym deff. Självklart besviken över så lite speltid efter så mycket träning men Ida var där och stötta mig. Men det är svårt att komma in i matchen när man sitter så mycket.

Idag ringde dock Jari och sa att jag kanske, eventuellt skulle få starta och att det skulle bli en 40-minutersperiod för min del. Han sa att jag hade gjort stora förbättringar med min kondition och att jag hade resten i mig, jag bhövde bara den där sista orken som gör att man kan hålla koncentrationen uppe på det man är bra på. Han sa att jag hade förtjänat den här chansen.

Ingen mer än möjligtvis min lagkamrat och persoliga coach Ida kan förså hur gott det kändes! Det låter kanske lite men det där är en av sakerna jag och Ida har kämpat så med. Jag har alltid känt mig värdelös och velat lägga ner den "där jävla fotbollen" men har ju ingått en pakt med Ida att ingen av oss får sluta innan vi båda har gjort ett nickmål under match. Den här veckan ska jag verkligen tagga inför den här matchen, som kommer vara fruktansvärt hård. Men jag måste intala mig att jag är bäst och att jag kommer äga matchen, för som jag sa till Jari att jag är bäst när jag är bra och när det går dåligt blir jag bara sämre. Därför är det så viktigt att komma in i matchen ordentligt. Så nu är det makaroner och vatten som gäller, Kumla släng dig i väggen!