Emily L.

Alla kom till Stadsskogsvallen med förväntningarna om att det skulle bli en spännande match. Det blev det inte.

Lindesberg gynnades av regnet, Nora har tills idag inte haft match i busväder och fick inte till det alls i regnet. När Linde väl fått in sitt första mål öste de på (både mål och regn) och slutresultatet blev 4-0 till hemmalaget. Själv såg jag förödelsen från läktaren eftersom min förkylning brytit ut till värsta influensan. I omklädningsrummet rådde begravningsstämmning och jag gick ut för att leta reda på min tränare och skjuts hem. Han sammanträdde med Lindesbergs tränare angående en jobbposition. Då berättade deras tränare att han ringt förbundet i början av veckan och de hade slagit fast att det kommer gå upp tre lag från division fyra till trean eftersom inget lag åker ur tvåan.

Sprudlande springer jag in i omklädningsrummet där bara Lagemyr och Isso finns kvar och berättar nyheten. Vi har gått upp en division! Eftersom vi förlorade mot linde är vi nere på andraplats och vi trodde vi var tvingade att vinna på söndagen för att komma upp men efetrsom trean och fyran i serien möter varandra och inte båda kan vinna och det inte räcker med oavgjort för att gå om oss så är vi redan klara! Nora Pershyttan spelar i division tre nästa år, det är klart!

Därför undrar jag hur många av Noratjejerna som vill komma hem till mig på lagfest nästa söndag efter matchen mot Lillån? Finns det intresse så är det fest! Det lovar jag! Jag ordnar sovplats för dem som inte kommer hem.

Igår var det match på Norvalla, kampen stod mellan Tånged/ Hidinge och Nora/ Pershyttan. De första 10 minuterna fick vi inte någon ordning på vårat spel men efter att Martina petat in första målet rullade det på. Själv fick jag sätte tredje eller fjärde målet efter en klockren pass av Marika. Bollen rullar över målvaktens fot och in i mål. Så alla mål är inte vackra mål men likt väl mål!

I halvleksvilan leder vi med fem eller sex mål mot noll och bestämmer att vi ska fortsätta jobba. Mållöst ganska många minuter in på andra men ett mål väl kom så kom de i flock. Collin gör säkert tre mål inom loppet av tio minuter och fler ändå satte bollen i nät. Slutresultat 13 - 0 till hemma laget! Så skönt!

Det gick trögt för mig till en börjar men jag fick chansen att jobba mig in i matchen och det släppte efter hand. Ovan att spela så stora delar av en match så gick det mesta på vilja eftersom kraften avtog. Men som helhet är jag nöjd, jag kämpade, jag nickade mycket och fick göra mål. De sakerna ska jag ta med till nästa match och det andra ska jag träna på tills dess.

Jag tycker så mycket om det här Noragänget, vi har så kul ihop! Redan nu planerar vi lagfesten som ska ske om vi går upp en division. Vi leder just nu serien och har en jättebra målskillnad, vi har släppt in två mål på fyra matcher! Vi har två tuffa matcher kvar, LIndesberg och Lillån. Jag vill så gärna avsluta serien med fyra vinster på rad och serievinst!

Kom nyss hem ifrån idrottshuset där DM i fotboll är i full gång. Som vanligt är jag inte uttagen i laget men drabbades av en förkylning så det hade inte gjort någon skillnad. Bara principen.

Min fotbollskarriär i Frövi IK närmar sig sitt slut. Jag har beslutat att ta ett upphåll från klubben och dra på turné bland närliggande damlag i kommunen för att se om jag passar bättre in någon annanstans. Anledningen är att nu har jag fått nog, måttet är rågat och bägaren har runnit över. För att bli bänkad, det klarar jag av men att ljugen rakt upp i ansiktet, det är accepterar jag inte! Jag talar självklart om vår käre huvudtränare, att nämna namn är kanske lågt men ni vet ju alla vem jag talar om så det är ju ändå onödigt så jag låter bli.

Jag har helt tappat förtroendet för honom och förtroende är något man måste ha för sin tränare. Han är falsk, oärlig och förvränger sanningen tills den passar honom. Senaste lögnen drog han inför 18 spelare i onsdags när han påstod att det ena laget inte fått mer och bättre coaching. Det var den genomskinligaste lögnen någonsin, han fortsate ju att coacha det andra laget när han var hos oss!

Den lögnen som tog hårdast det var inför matchen mot Kumla. Han ringer hem till mig och höjer mig till skyarna, pratar i detalj om hur duktig han tycker jag är och säger sedan att jag kommer få starta och spela så mycket jag orkar i matchen om inget oförutsett händer. Jag blev riktigt positivt peppad och planerade hela dagen så att jag hade alla förutsättningar på min sida, jag drack vatten under hela dagen, jag duschade efter specialidrotten för att inte bli kall på bussen hem och åt mat i god tid innan det var samling. Det här var ju min chans! Min chans att visa vad jag gick för, att jag förtjänade den där platsen! När han sedan tar ut laget så sitter jag på bänken. På bänken! Ingen förvarning och inför resten av laget. Lisa och Ida var de enda visste att han ringt och förstod inte heller. Jag tänkte att jag får väl komma in sen. Men det fick jag inte. Det blev 1-0 till kumla. 2-0, 3-0, 4-0, och slutligen 5-0. När det stod sex noll släppta han in mig och Erika ett byte och vi skapade en målchans, den farligaste på hela matchen. Sedan bytte vi igen. Ett byta till fick vi, då var det indirekt frispark mot oss och vi stod alla i målet och Kumla bombade ett skott som gick in i mål trots att vi stod fyra stycken mellan stolparna och sedan var det byte igen. Inte ens när vi hade 6-0 emot oss och alla utespelare gett upp fick jag spela.

Jag höll ut tills det bara var jag Lisa och Ida kvar i omklädningsrummet sen bröt jag ihop i gråt. Hade jag vetat att det skulle bli så, det hade varit en sak men att ladda en hel dag och sedan inte få spela det blev som en tredubbel besvikelse. Lisa blir tvungen att gå och Ida försöker lugna mig när Mona går in och samlar strumpor. Hon låtsats inte se men skickar in Malin sen sitter vi där,. lagkapten Malin, min personliga stöttepelare Ida och jag som bara gråter. På vägen ut skicka han ut tjejerna, grabbar tag i mitt ansikte så jag tvingas se honom i ögonen med gråten hulkande inom hela mig och säger "Mitt enda försvar är att jag inte vill att du ska spela back". Vi ligger under med 6-0, vad fan spelar det för roll om jag får spela back i fem minuter? Spelar det någon roll om det blir 6, 7 eller 8 mot 0?

Självförtroendet sjönk i botten. Där är det fortfarande. När jag satt där i Idrottshuset tänkte jag tillbaka på sensommaren och hösten då jag och Ida sprang ensamma 6x600 i strilande regn, när vi varje lördag gick var på plats för löpning klockan 09:00 och att vi gick på vartenda spelarmöte. Vi gjorde det för att vi ville ha ett lag och spela fotboll med. "Stommen i Frövi IKs damlag" kallade han oss. Han sade alltid att vi skulle visa alla dem som var iväg och pluggade att de skulle få kämpa för sina platser i laget och de skulle få se att träning lönade sig. Ingen skulle kunna ta vår plats i laget, men de gjorde de. Varenda en utav dem.

Han är så full av floskler! han sätter ihop en rad fina ord till meningar men de betyder ingenting! Han säger det han tror att man behöver höra. Det man vill höra. Förstår han inte att jag snart är 18? Jag är inget litet barn! jag ser rakt igenom honom och det gör ont. Så nu år det vara ett slut på det här för jag har ingen spelglädje kvar i kroppen. Jag vill inte mer.

Så när förkylningen har lagt sig så ska jag provtäna i Fellingsbro, Lindesberg och Nora för att se om det känns bra. Gör det inte det måste jag ta ställning till om jag verkligen vill fortsätta spela fotboll om de är på de här villkoren. Jag vill ju bara spela och ha kul men jag har inte roligt längre och spela det får jag ju inte. Jag bryr mig inte om ifall jag spelar i botten av fyran eller tar med laget upp till tvåan, men jag vill vara en del i laget. Jag vill också vara med och leka. Kommer jag fram tillatt jag inte vill fortsätta så tänker jag börja dansa. Jag vet inte vad, jag vet inte var men det är något jag alltid velat prova men aldrig haft tiden för eftersom det alltid varit så mycket fotboll.

Självklart har jag inte tagit mod till att prata med honom om det här. Jag vågar inte därför att det gör mig upprörd och det spelar ingen roll på vilket sätt jag är upprörd, jag gråter ändå. Är jag ledsen så gråter jag, är jag arg så gråter jag, är jag besviken så gråter jag och jag vill inte låta honom se mig gråta för gråten begränsar min talförmåga och har alltid setts som ett tecken på svaghet. Och jag tänker inte låta honom se mig så igen. För jag är stark och värd så mycket mer än det viset han behandlar mig på. Fast det värsta kommer att behöva berätta det för laget för det känn sinte som att de kommer sakna mig. Det kommer inte spela dem någon roll för jag har aldrig riktigt blivit en i gänget. Jag vet att det mycket beror på min egen osäkerhet men det är jobbigt. Så nu måste jag bli frisk, samla mod och kraft och sedan genomföra allt på något smidigt sätt. Hur nu det ska gå till...?

Frövi IK hade sin första vinst i seriespelet i fredags mot ÖSK Söder. Efter en knagglig start blev ändå slutresultatet 6-2 med Sofie som tremålsskytt. Jag själv satt i tredje-kedjan tillsammans med Lisa vilket innebar att vi fick komma in när toppana behövde vila och köra slut på deras backar med pigga ben. Det blev tyvärr bara fem-sex byten men jag skötte mig hyffsat den stunden jag fick vara inne. Skapade kanske inte så mycket farligt framåt men Lisa och jag hade en grym deff. Självklart besviken över så lite speltid efter så mycket träning men Ida var där och stötta mig. Men det är svårt att komma in i matchen när man sitter så mycket.

Idag ringde dock Jari och sa att jag kanske, eventuellt skulle få starta och att det skulle bli en 40-minutersperiod för min del. Han sa att jag hade gjort stora förbättringar med min kondition och att jag hade resten i mig, jag bhövde bara den där sista orken som gör att man kan hålla koncentrationen uppe på det man är bra på. Han sa att jag hade förtjänat den här chansen.

Ingen mer än möjligtvis min lagkamrat och persoliga coach Ida kan förså hur gott det kändes! Det låter kanske lite men det där är en av sakerna jag och Ida har kämpat så med. Jag har alltid känt mig värdelös och velat lägga ner den "där jävla fotbollen" men har ju ingått en pakt med Ida att ingen av oss får sluta innan vi båda har gjort ett nickmål under match. Den här veckan ska jag verkligen tagga inför den här matchen, som kommer vara fruktansvärt hård. Men jag måste intala mig att jag är bäst och att jag kommer äga matchen, för som jag sa till Jari att jag är bäst när jag är bra och när det går dåligt blir jag bara sämre. Därför är det så viktigt att komma in i matchen ordentligt. Så nu är det makaroner och vatten som gäller, Kumla släng dig i väggen!

Nu är inomhussäsongen igång! Första cuppen om två veckor men den missar jag p.ga. min Skåneresa, men som Jari sa "DM är ju det viktiga". Vi har nu tränat i två veckor och intresset är lågt, jag och Ida har dock 100% träningsnärvaro! Idag var det barmarkksträning, bara hon och jag som dök upp.

Jag är taggad som sjutton trots det dåliga träningsdeltagandet till skillnad från Ida som är ledsen till bristningsgränsen efter varje träning. För mig är det här chansen att bli en i laget, förut var det jag som behövde komma in i deras lag. Efter den här säsongen är det de som kommer till mitt lag. Det gör att jag får bättre självförtroende och därför presterar bättre.

Men två spelare gör inget lag, vi måste bli fler! Vi spelar ju division ett nu! Jari säger att han fortätter bara träna om vi blir fler och om vi visar bättre vilja. Som det är nu har vi vare sig lag eller tränare. Känns så konstigt, det är ju ändå fotboll! Det finns ju alltid folk som spelar boll!

Vore tråkigt om laget läggs ner nu när jag känner motivationen, det har jag inte gjort på hela säsongen så varför kommer den nu när ingen annan har det?

Nu är årets utesäsong över, Frövi IKs A-lag hamnade på en femte plats och B-laget på en andra plats. Det är dock inte helt godkänt eftersom vi sagt att målet var att komma topp tre i division tre i år. Men tränarbyten, flertalet förlorade spelare och framför allt bristen på träningsvilja gjorde det omöjligt.

Så nu står vi inför en nya inomhussäsong med varken tränare eller spelare. Nästa torsdag är det ett nytt möte där vi hoppas fler spelare från säsongen dyker upp!

För min egen del så känner jag att jag fortfarande inte "kommit in i gänget". det känns inte som mitt lag, hjärtat finns fortfarande hos tjejerna som spelade ihop under Mickes och Susanns tid. Det gör att motivationen sjunker förstås men jag tycker ändå att jag har skött mig den här säsongen. Hoppas bara att jag får chansen att fortsätta spela fotboll nu när äntligen spelglädjen kommit tillbaka.

Tills vidare ska jag fokusera på skolan och försöka hinna med lite ultimate frisbee. Jag kommer aantagligen att byta tillbaka till Frövi eftersom jag inte alls trivdes under JSM då jag bröt ihop och bara grinade hela söndagen. Frisbenn är helt enkelt inte densamma utan Jocke, Johan, Tim och Jacob.

Det var nästan som en slags seriefinal, ÖSK Söder serieledarna mot Frövi IK som ligger två i B-lagserien. Tändningen och energin som borde infinna sig vid sådana matcher ville inte visa sig. Sist vi spelade mot det här laget fick vi stryk med 8-4. Dagens lag var det yngsta och mest oprövade laget som stått på planen på mycket länge med endast 3 dubblerande A-lagsspelare (om man räknar bort mig, Wanda, Carro och Erika som varit bänknötare på A-lagsmatchen dagen innan). Efter en kvart fick Gyllen som kommit för att titta på låna ett par fotbollsskor av en åskådare och hoppa in och förstärka laget.  Matchen utvecklades inte alls så som vi hade velat och när halvleken slut stod det 0-3. Jennie wecksell hade fått ställt sig i målet eftersom ingen ordinarie målvakt kunnat infinna sig. Hon kastade snabbt av sig handskar och kläder när vi kommit in i omklädningsrummet och Carro fick ställa sig i målet.

Inte heller i andra halvlek ville tekniken infinna sig hos oss och ingen kände sig nöjd med sin egen insats. På något underligt vis lyckades vårat lysande topp-par göra mål och plötsligt hade vi ledningen i matchen med 4-3! Nu gällde det bara att hålla tätt! Då skadas A-C och Ida J blir utvisad eftersom hon fått två gula kort under matchen. Vi var nu tio mot elva och skulle hålla ut i minst en kvart! Martina övergav sin topp-position och förstärkte backlinjen. Nu spelade vi alltså helt defensivt med fem backar och fyra mittar. Till slut blåste domaren i pipan och vi kunde ta emot tre poäng och serieledningen.

Jag gick in från start som innermitt tillsammans med A-C och efter en tiominuters vila gick jag ut igen på högerytter. När målen började rulla in för vår del blev jag placerad på mittbacken för att stabilisera backlinjen tillsammans med Gyllen. Ostabilitet var nog det som starkast beskrev mig den matchen och jag var inte alls nöjd med min insats när jag åkte hem. Men jag kämpade tiden ut och var fruktansvärt trött när jag åkte så jag hoppas jag gjorde någon nytta.


Första regnet jag upplevt denna sommar. På uppvärmningen delade vi in oss i två ringar som stod och skulle hålla bollen i luften. Min grupp hade inte riktigt tekniken på plats, tror vårt rekord låg på fem om man räknade är en av oss dutta åt helvet så att den studsade på tre i ringen innan den nudda marken. Martina gjorde ett par tappra försök då hon utbrast "Okej nu kör vi seriöst" varpå hon dutta tre gånger och sedan passade långt utanför ringen och så skrattade vi och det seriösa var över till nästa gång hon gjorde ett försök som slutade likadant. Plötsligt invaderar det andra gänget våran ring med byxorna uppdragna till armhålorna. "Vi spelar så här idag" ropade de glatt och vi följde lydigt exemplet genom att dra upp byxorna en bra bit över naveln och fnissattackerna var högst närvarande hos alla! Helene tog sedan tag i uppvärmningen då hon första vändan ropar "upp med byxorna", andra vändan "ner med byxorna" och Malin undrar hur långt. Tredje vändan ropar hon att nu var det dags att koncentrera sig och vi blev seriösa på två röda sekunder. Vi är bra på att slå om fort!

Matchen innehöll mycket "tjong-fotboll" på grund av regnet och inleds med att HOIF får en frispark som går rätt in i vårt mål. Sedan kommer vi igen och får in mål på mål och även om det inte var den vackraste fotbollen jorden skådat var det ändå effektivt. Matchen slutar till sist 2-7 till vår fördel.

Själv fick jag göra ett inhopp på högeryttern och gjorde bra ifrån mig, igen. Men det verkar inte spela någon roll utan de böt ut mig efter sju minuter igen. Det är faktiskt riktigt tråkigt att inte ens få chansen att spela när vi har en sju-två ledning och jag har flyt i mitt eget spel. Nästa match är hemma mot Lindesberg och då vill jag verkligen spela eftersom det är min fotbollsgymnasietränare som coachar det laget och det vore härligt att få spöa dem! Det sa jag till dem också och då svarar de "gör två bra träningar den här veckan så får du spela för den här veckan ska vi ta ut spelarna med tanke på träningarna". Då funderar jag på vad har de gått på hittills då? Har det varit helt meningslöst att träna de här två veckorna? 

 

Nu har jag bestämt mig. Jag satsa fullt på fotbollen den resterande säsongen. Flera gånger har jag varit på väg att sluta eftersom motivationen och formen inte varit på topp. Men skam den som ger sig! Så nu är det satsning som gäller och även om jag säkerligen kommer tyckat att allt är åt helvete och vilja ge upp så hoppas jag att det ger resultat och att det blir roligare då.

För att verkligen bevisa hur mycket arbete som ska läggas ner kommer matchreferat och formkurvan dokumenteras i en egen kategori här i bloggen. Så är ni sådana som hatar fotboll och inte är ett dugg intresserade så kan ni helt enkelt välja en annan kategori så slipper ni!  

Igår var det match. Seriepremiär efter uppehållet, division tre. Bänkvärmare.. Litet stygn av besvikelse eftersom jag tränat mer än åtminstone två ur startelvan. Men jag är ju van vid det från förra säsongen då gamla meriter alltid gick före träningsnärvaro. Men jag och Wanda började prata och det kändes riktigt bra. Glömde helt bort tiden och sedan var det halvtidspaus. Kände att jag inte lyssnade särskilt mycket på snacket eftersom jag gett upp hoppet på att få spela. Efter tjugo minuter får vi värma och komma in tio minuter så topparna och en yttermitt fick vila. Det som var så förvånande var att det gick riktigt bra! Vi hade flera chanser och gjorde ett mål som dömdes bort på offside. Det var tråkigt men inhopparna hade rikitg bra spel tillsammans och vi hittade varandra bra. Det var jättetrist att bli utbytt igen! Men vi får en ny chans idag på B-lagsmatchen. Risken är ju att man har för höga förväntnigar på sig själv när det gått bra dagen innan men jag tror att det kan bli kul.

Hur som så är det lite lättare att fortsätta satsa när man får starta med en bra match. Nu är det bara att tagga, dricka vatten och hoppas på att turen är på vår sida ikväll.