Jobbigt
När någon både vill ha kakan och äta den är det ett helvete att vara kaka kan jag lova!
Höstlovet - Dag för dag
Fredagen v.45 startade med att packa inför den stora resan vilket medförde många bilturer åt höger och vänster eftersom allt mitt pick och pack fimnns hemma hos mamma medans jag för tillfället bodde hos pappa. Hamnade sedan i Rockhammar där Lotta hade arrangerat hemmagjorde pizza och bakat äppelpaj som vi åt medan vi njöt av idol 2006. Därefter åkte kag in till frövi där jag övernattade hos expojkvännen, det skulle bli filmkväll och slutade med att det bara blev han och jag.
Lördag morgon var den stora resdagen. Pappa hämtade med mig till Örebro vid elvatiden och eftersom vi hade gott om tid på oss gick vi upp på stan för att köpa mig lite picnic vilket i sig resulterade i att det blev brottom till tåget. Men jag hann och pappa följde med och såg till att jag hamnde på rätt plats. Vi kramades och sa hej då. Tåget rullade igenom Hallsberg där mitt lag var i full färd med att spöa lindesberg på en fitbollscup. Tåg är ett härligt sätt att resa på. Lyckades ställa in mig på någon slags autopilot och kunde koppla av i både kropp och tanke. Första bytet skedde i mjölby och där stod det på digitaltavlan att tåget var 30 minuter försenat. Passade på att köpa en LOKA Citron och äta lite fler risen. När tåget väl kom var det 40 minuter försenat, det oroade mig eftersom det bara var 15 minuter mellan det att tåget skulle vara i Hässleholm till det att nästa tåg skulle avgå. I Hässleholm fick jag veta att att mitt tåg inte hade väntat utan att jag skulle få åka en buss istället. De har mycket häftigare bussar i Skåne än hemma i bergslagen kan jag lova, värsta star trek upplevelsen! Sedan kom jag äntloigen fram i Kristiansstad där Olle och hans pappa väntade på mig. Sedan åkte vi bil i en timme, inser att jag varir på resande fot i sju timmar.
Samma kväll bar det iväg in till Simrishamn på halloweenparty. Huset ar pyntat med spindelväv och blod och gästerna var utklädda till läskiga saker. Vi hade bl.a. TRuls (han hette faktiskt så!) som var utklädd till ett högerspöke, det var det otäckaste han som ledare för skånes unga vänster kunde komma på. Han höll under kvällen tal till en tjej som hade en tröja där det stod "Buh! jag är Fredrik Reinfelt" och värdinnan som var utklädd till en död pirat tror jag. Där bildades min första Österlen-fördom, alla är vänstervridna esteter!
Sov länge på söndagen men inte inte jättelänge eftersom omställningen till vintertid gav mig en extra timme. Dagen gick ganska långsamt men på kvällen kom Olles två kusiner Maria och Saga, Saga hade med sig sin pojkvän Erik. Lite senare kom Fabio. Det var en salig blandning av människor. Fabio är utbytesstudent från Italien (inte så sliskig som man tror alla italienare är), Maria var 90:a men gick tvåan på smet (specialutformat musikalprogram), Saga var 88:a och väldigt kort och då överdriver jag inte! Hon såg ut som en typisk estetare med kort, rutig kjol och strumpor som räckte upp en bra bit på låren. Erik och hon var inte blyga med att visa sin kärlek genom att pussas med en hel del tunga i allas närvaro, ni vet sådär de gör i komedier som Eurotrip. Pojkvännen var rakad på hela huvudet utom längst upp där han flätat in långa svarta dreds. Mtachade dem med svart kajal och svarta naglar. Han gick på universitetet i Lund och pluggade tyska, bara tyska! Efter det att vi ätit skulle vi spela spel, settlers på orginalspråket. Tyska! Sedan dansade vi lite dansmatta och det lär jag öva på innan jag visar offentligt! Men man kan säga att många av de försomar jag haft visade sig heeelt fel! Jag trodde att såg man ut så skulle man också vara på ett visst sätt men han var precis som så många andra. Kvällen blev urtrevlig!
På måndagen spelade vi spel och tittade på DisneyChannel. Sedan på kvällen så bowlade vi tillsammans med Patrick, Gustav och Emma. Killarna hade jag träffat i somras när jag var i Simrishamn sist. Jag vann bowlingen med 145 poäng och hamnade högst upp på Simrishamns bowlingshall highscore! att vi var de första som bowlade efter det tat det öppnat för lovet och det alltså bara var våra resultat på skärmen behöver ju inte nämnas. Efter det gick vi för att hyra film vilket tog en halvtimme och slutade med "When a Stranger Calls", jag och Emma bestämde. Vi beställde hem pizza till Olle och åt och såg på filmen. De där tre killarna är verkligen bäst tillsammans, de kompletterar varandra så bra! man kan inte låta bli att skratta när man umgås med dem.
Tisdagen gick långsamt och vi försökte fördriva den med mer spel. Till slut kom vi fram till att vi ville gå på bio så vi letade efter biografen hemsida som visade sig vara närmast obefintlig. Allt vi hittade var ett telefonnummer. Efter att ha tjaffsat en lång stund om vem som skulle ringa gjorde jag det. Det jag inte räknat med var att telefonisten skulle prata skånska! Först hörde jag inte vad hon sa så jag var tvungen att fråga om det var till biografen jag ringt men jag kunde inte ens tyda om det var ett jakande eller nekande svar! Så jag tänkte att hon lägger väl på om jag är fel och frågade om vilka filmer som gick. Kunde nästan urskilja en titel och frågade när de gick. Vid det här laget tårades ögonen av återhållet skratt och jag kunde för mitt liv inte förstå vad hon sa! Jag tackade, lade på och skrattade så jag fick ont i magen. Olle bara rynkade ögonenbrynen och tyckte väl att jag var kass. Han fick ringa och fråga igen. Saken var dem att hon talade verkligen "redig skånska" och han hörde knappt heller. Det slutade med att Olles mamma fick ringa en tredje gång och sedan bar det av till Tomelilla där vi såg "När mörkret faller".
På onsdagen var jag ännu en gång sist upp och jag gick direkt in i badrummet för att duscha. Olle ropar in och frågar om jag såg att det snöade ute. Jag skyndar klart i badrummet och ut till ett fönster och ja! Det snöade! På eftermiddagen bar det iväg med bilen till Glommen utanför Falkenberg där Olles morföräldrar bor. De var trevliga och vi fikade och åt en del så som det ska göras hos äldre människor. Hans mormor tyckte jag var lik Mette-Marit! Det är ju det finaste med att bli gammal, att ha tid att sitta och fika! Olle lärde mig spela lite på pianot. Jag är väldigt stolt över att jag satte det!
Lika? Sådär va?
Sista dagen i skåne, torsdag. Vi fick skjuts av mormor som skulle ha med sig Inga till affären. Inga var en pigg gammal dam som pratade super fort och med lite "Rumpnisse ur Ronja Röverdotter" -dialekt. Olles mormor pratar extrem långsamt så det var himla kul att lyssna på dem! Fort fort fort! Låååångsaaamt... Haha! I falkenberg tog vi ett tåg till Göteborg där jag köpte lite tågproviant. Sedan var det dags för avskedet och jag började såklart grina. Tågresan hem var jobbig, kändes jättesorgset.
Men sedan var jag hemma och jag gick omkring som i en glaskula, det kändes så overkligt. Det var dock inte så lång stund att återhämta sig på, det var ju fest! Tog återigen ett tåg in till Örebro tillsammans med Jacob och Ida. Vi åt pizza och promenerade ut till baron där det inte var något vidare drag. Men efter en timme var det åtgärdat! vilken fest alltså! Sanslöst kul! Massor av folk och mestadels rätt folk! Underbart! Tyvärr pallade inte kroppen riktigt och jag mådde lite dåligt men det ordnade upp sig. Efter ett äventyr på Max skjutsade Jocke hem oss och avslutningen på kvällen var något jag längtat efter väldigt länge, och då pratar jag inte om olyckan mellan baron och max.
Fredagen var en typisk dagen-efter-dag då man trippar på tå och inte riktigt göra någonting eftersom man inte har den blekaste om hur man mår. Plockade och fixade lite hemma och på kvällen såg vi film hemma hos Jacob och så övernattade jag där.
Fotbollsträning på lördagen, barmark 6x600. Vi var tre stycken den här gången. Jag är nöjd med min egna insats, förbättrade snittiden med 12 sekunder från för två veckor sen! Blev hämtad av min moster och hon tvingade mig att klipp och färga hennes hår! Jag har i princip inte sett det torrt så jag vet inte hur det blev men hon har inte bokat klipptid i alla fall! Eller börjat stick en mössa! På kvällen kom gänget över till mig och det blev mer film.
Söndagen var långsam men jag hann med en blixtvisit hos Tim så jag fick kolla in nya lyan och så tränade vi.
Det var ett hyffsat aktivt lov och nu har jag avklarat första veckan efter det. Inledningen var väl allt annat än bra. Nedräkningen till jullovet började direkt men nu har jag kommit in i tempot igen och hoppas att de sista veckorna flyter på bra.
Lördag morgon var den stora resdagen. Pappa hämtade med mig till Örebro vid elvatiden och eftersom vi hade gott om tid på oss gick vi upp på stan för att köpa mig lite picnic vilket i sig resulterade i att det blev brottom till tåget. Men jag hann och pappa följde med och såg till att jag hamnde på rätt plats. Vi kramades och sa hej då. Tåget rullade igenom Hallsberg där mitt lag var i full färd med att spöa lindesberg på en fitbollscup. Tåg är ett härligt sätt att resa på. Lyckades ställa in mig på någon slags autopilot och kunde koppla av i både kropp och tanke. Första bytet skedde i mjölby och där stod det på digitaltavlan att tåget var 30 minuter försenat. Passade på att köpa en LOKA Citron och äta lite fler risen. När tåget väl kom var det 40 minuter försenat, det oroade mig eftersom det bara var 15 minuter mellan det att tåget skulle vara i Hässleholm till det att nästa tåg skulle avgå. I Hässleholm fick jag veta att att mitt tåg inte hade väntat utan att jag skulle få åka en buss istället. De har mycket häftigare bussar i Skåne än hemma i bergslagen kan jag lova, värsta star trek upplevelsen! Sedan kom jag äntloigen fram i Kristiansstad där Olle och hans pappa väntade på mig. Sedan åkte vi bil i en timme, inser att jag varir på resande fot i sju timmar.
Samma kväll bar det iväg in till Simrishamn på halloweenparty. Huset ar pyntat med spindelväv och blod och gästerna var utklädda till läskiga saker. Vi hade bl.a. TRuls (han hette faktiskt så!) som var utklädd till ett högerspöke, det var det otäckaste han som ledare för skånes unga vänster kunde komma på. Han höll under kvällen tal till en tjej som hade en tröja där det stod "Buh! jag är Fredrik Reinfelt" och värdinnan som var utklädd till en död pirat tror jag. Där bildades min första Österlen-fördom, alla är vänstervridna esteter!
Sov länge på söndagen men inte inte jättelänge eftersom omställningen till vintertid gav mig en extra timme. Dagen gick ganska långsamt men på kvällen kom Olles två kusiner Maria och Saga, Saga hade med sig sin pojkvän Erik. Lite senare kom Fabio. Det var en salig blandning av människor. Fabio är utbytesstudent från Italien (inte så sliskig som man tror alla italienare är), Maria var 90:a men gick tvåan på smet (specialutformat musikalprogram), Saga var 88:a och väldigt kort och då överdriver jag inte! Hon såg ut som en typisk estetare med kort, rutig kjol och strumpor som räckte upp en bra bit på låren. Erik och hon var inte blyga med att visa sin kärlek genom att pussas med en hel del tunga i allas närvaro, ni vet sådär de gör i komedier som Eurotrip. Pojkvännen var rakad på hela huvudet utom längst upp där han flätat in långa svarta dreds. Mtachade dem med svart kajal och svarta naglar. Han gick på universitetet i Lund och pluggade tyska, bara tyska! Efter det att vi ätit skulle vi spela spel, settlers på orginalspråket. Tyska! Sedan dansade vi lite dansmatta och det lär jag öva på innan jag visar offentligt! Men man kan säga att många av de försomar jag haft visade sig heeelt fel! Jag trodde att såg man ut så skulle man också vara på ett visst sätt men han var precis som så många andra. Kvällen blev urtrevlig!
På måndagen spelade vi spel och tittade på DisneyChannel. Sedan på kvällen så bowlade vi tillsammans med Patrick, Gustav och Emma. Killarna hade jag träffat i somras när jag var i Simrishamn sist. Jag vann bowlingen med 145 poäng och hamnade högst upp på Simrishamns bowlingshall highscore! att vi var de första som bowlade efter det tat det öppnat för lovet och det alltså bara var våra resultat på skärmen behöver ju inte nämnas. Efter det gick vi för att hyra film vilket tog en halvtimme och slutade med "When a Stranger Calls", jag och Emma bestämde. Vi beställde hem pizza till Olle och åt och såg på filmen. De där tre killarna är verkligen bäst tillsammans, de kompletterar varandra så bra! man kan inte låta bli att skratta när man umgås med dem.
Tisdagen gick långsamt och vi försökte fördriva den med mer spel. Till slut kom vi fram till att vi ville gå på bio så vi letade efter biografen hemsida som visade sig vara närmast obefintlig. Allt vi hittade var ett telefonnummer. Efter att ha tjaffsat en lång stund om vem som skulle ringa gjorde jag det. Det jag inte räknat med var att telefonisten skulle prata skånska! Först hörde jag inte vad hon sa så jag var tvungen att fråga om det var till biografen jag ringt men jag kunde inte ens tyda om det var ett jakande eller nekande svar! Så jag tänkte att hon lägger väl på om jag är fel och frågade om vilka filmer som gick. Kunde nästan urskilja en titel och frågade när de gick. Vid det här laget tårades ögonen av återhållet skratt och jag kunde för mitt liv inte förstå vad hon sa! Jag tackade, lade på och skrattade så jag fick ont i magen. Olle bara rynkade ögonenbrynen och tyckte väl att jag var kass. Han fick ringa och fråga igen. Saken var dem att hon talade verkligen "redig skånska" och han hörde knappt heller. Det slutade med att Olles mamma fick ringa en tredje gång och sedan bar det av till Tomelilla där vi såg "När mörkret faller".
På onsdagen var jag ännu en gång sist upp och jag gick direkt in i badrummet för att duscha. Olle ropar in och frågar om jag såg att det snöade ute. Jag skyndar klart i badrummet och ut till ett fönster och ja! Det snöade! På eftermiddagen bar det iväg med bilen till Glommen utanför Falkenberg där Olles morföräldrar bor. De var trevliga och vi fikade och åt en del så som det ska göras hos äldre människor. Hans mormor tyckte jag var lik Mette-Marit! Det är ju det finaste med att bli gammal, att ha tid att sitta och fika! Olle lärde mig spela lite på pianot. Jag är väldigt stolt över att jag satte det!
Lika? Sådär va?Sista dagen i skåne, torsdag. Vi fick skjuts av mormor som skulle ha med sig Inga till affären. Inga var en pigg gammal dam som pratade super fort och med lite "Rumpnisse ur Ronja Röverdotter" -dialekt. Olles mormor pratar extrem långsamt så det var himla kul att lyssna på dem! Fort fort fort! Låååångsaaamt... Haha! I falkenberg tog vi ett tåg till Göteborg där jag köpte lite tågproviant. Sedan var det dags för avskedet och jag började såklart grina. Tågresan hem var jobbig, kändes jättesorgset.
Men sedan var jag hemma och jag gick omkring som i en glaskula, det kändes så overkligt. Det var dock inte så lång stund att återhämta sig på, det var ju fest! Tog återigen ett tåg in till Örebro tillsammans med Jacob och Ida. Vi åt pizza och promenerade ut till baron där det inte var något vidare drag. Men efter en timme var det åtgärdat! vilken fest alltså! Sanslöst kul! Massor av folk och mestadels rätt folk! Underbart! Tyvärr pallade inte kroppen riktigt och jag mådde lite dåligt men det ordnade upp sig. Efter ett äventyr på Max skjutsade Jocke hem oss och avslutningen på kvällen var något jag längtat efter väldigt länge, och då pratar jag inte om olyckan mellan baron och max.
Fredagen var en typisk dagen-efter-dag då man trippar på tå och inte riktigt göra någonting eftersom man inte har den blekaste om hur man mår. Plockade och fixade lite hemma och på kvällen såg vi film hemma hos Jacob och så övernattade jag där.
Fotbollsträning på lördagen, barmark 6x600. Vi var tre stycken den här gången. Jag är nöjd med min egna insats, förbättrade snittiden med 12 sekunder från för två veckor sen! Blev hämtad av min moster och hon tvingade mig att klipp och färga hennes hår! Jag har i princip inte sett det torrt så jag vet inte hur det blev men hon har inte bokat klipptid i alla fall! Eller börjat stick en mössa! På kvällen kom gänget över till mig och det blev mer film.
Söndagen var långsam men jag hann med en blixtvisit hos Tim så jag fick kolla in nya lyan och så tränade vi.
Det var ett hyffsat aktivt lov och nu har jag avklarat första veckan efter det. Inledningen var väl allt annat än bra. Nedräkningen till jullovet började direkt men nu har jag kommit in i tempot igen och hoppas att de sista veckorna flyter på bra.
Effektivitet
Bara för att man pluggar, bloggar, ser på tv och läser tidningen samtidigt betyder inte det att man är klar fortare.
Påståendet är baserat på egna undersökningar.
Gils for life!
Vi fem tjejer i teknistettan 05/06 har alltid varit så lyckliga över att vi har så bra sammanhållning med våra härliga killar i klassen. Våra små internskämt efter alla våra små "get-togethers" har alltid gjort tillvaron i skolan liiite bättre. Men det verkar som om de g
lada dagarna är förbi! Vi är ju inte dummare än att vi listat ut vad de sysslar med! De hittar på nått kul idag, utan oss! 
Ett tydligt exempel var idag när tjejerna sitter vid ett annars helt tomt bord o
ch de sätter sig vid bordet brevid istället för vid oss! Vi försökte l
yssna på vad de sa men de talade för tyst. Vi sa till varandra att det var hädanefter skulle vi sätta oss vid ett ensamt bord men kom på att de skulle inte bry sig alls! 
De har varit hemliga men Cili hon såg rakt igenom dem! Gå till 37:an? Är 
det så det kallas att köpa öl numera? Hon menade på att varför skulle de annras ha med sig väskorna och en 18-åring? Hon är inte dum alltså!
Det var slutet på våra glada dagar som unisex, nu är det girlpower som gäller! Men det h
ar inte gått någon nöd på oss! Se bara på el-konstruktionen, hur 
kul hade inte vi? Snyggaste glasögonen och bästa hänga-gubben-ordet! Exponentialfunktion, klå det ni! -haha- 
Pessimist
Jag är så trött på eländet! Jag är trött på alla dessa prov, läxor, förpliktelser, håret, min personligh
et, allt! Det spelar ingen roll om jag pluggar, jag kommer aldrig bli smart, det spelar ingen roll hur mycket jag springer, jag kommer aldrig bli snabb. Det spelar ingen roll om jag klipper mig, jag kommer aldrig bli snygg. Det spelar ingen roll vad jag tar mig till jag kommer alltid vara samma, tråkiga Emily!
Negativ? Pessimist? Ett tröstande "det går över"? Jag vill inte höra, jag vill inte veta för jag bryr mig inte om hur det är imorgon eller nästa vecka eller om ett år, jag vil ha det bra nu! Jag vill må bra nu!
Det värsta är att det är ingens fel att jag känner så här, det finns ingen jag kan skylla på. Problemet är min taskiga självkänsla och det är ju bara jag som kan ändra på den och just nu vet jag inte hur jag ska påverka den för ingenting går bra och jag hatar det jag ser i spegeln.
Värst av allt är känslan av ensamhet, att inte ha någon att krypa ihop hos när allt går i uppförsbacke. Jag är med de jag tycker mest om dagligen och ändå känns det som att ha en kupa runt om sig. Jag saknar att ha en partner, att ha någon helt enkelt. Självklart tänker man tillbaka på det man haft och saknar det men förnuftet trycker ner en i skorna med raketfart. Nu inser man hur mycker mer det var än bara ett förhållande, det var trygghet. Bara en sådan sak som att ha någonstans att sova när det blir sent, var tog det traditionsenliga halv-två-sexet vägen?
Realisten i mig vet också att det här bara är en övergående fas, det går faktiskt över och inget blir bättre av
att tycka synd om sig själv. Men blir det inte en brant nedförsbacke i mitt liv snart så kommer jag inte bli en plåga bara för mig själv utan även för min omgivning och det vill jag inte! De förtjänar inte det för de ställar alltid upp för mig och det känns så otacksamt . Det är den här förbannade hösten alltså, måtte snön komma snart så även om livet inte blir ljusare så blir ändå världen det.
et, allt! Det spelar ingen roll om jag pluggar, jag kommer aldrig bli smart, det spelar ingen roll hur mycket jag springer, jag kommer aldrig bli snabb. Det spelar ingen roll om jag klipper mig, jag kommer aldrig bli snygg. Det spelar ingen roll vad jag tar mig till jag kommer alltid vara samma, tråkiga Emily! Negativ? Pessimist? Ett tröstande "det går över"? Jag vill inte höra, jag vill inte veta för jag bryr mig inte om hur det är imorgon eller nästa vecka eller om ett år, jag vil ha det bra nu! Jag vill må bra nu!
Det värsta är att det är ingens fel att jag känner så här, det finns ingen jag kan skylla på. Problemet är min taskiga självkänsla och det är ju bara jag som kan ändra på den och just nu vet jag inte hur jag ska påverka den för ingenting går bra och jag hatar det jag ser i spegeln.
Värst av allt är känslan av ensamhet, att inte ha någon att krypa ihop hos när allt går i uppförsbacke. Jag är med de jag tycker mest om dagligen och ändå känns det som att ha en kupa runt om sig. Jag saknar att ha en partner, att ha någon helt enkelt. Självklart tänker man tillbaka på det man haft och saknar det men förnuftet trycker ner en i skorna med raketfart. Nu inser man hur mycker mer det var än bara ett förhållande, det var trygghet. Bara en sådan sak som att ha någonstans att sova när det blir sent, var tog det traditionsenliga halv-två-sexet vägen?
Realisten i mig vet också att det här bara är en övergående fas, det går faktiskt över och inget blir bättre av
att tycka synd om sig själv. Men blir det inte en brant nedförsbacke i mitt liv snart så kommer jag inte bli en plåga bara för mig själv utan även för min omgivning och det vill jag inte! De förtjänar inte det för de ställar alltid upp för mig och det känns så otacksamt . Det är den här förbannade hösten alltså, måtte snön komma snart så även om livet inte blir ljusare så blir ändå världen det. Den nya heeeta looken!
Som ni ser har bloggen fått ett nytt utseende! Snyggt va? Anledningen är att mina kompisar har så dålig fantasi och valde samma bakgrund som mig som hade den först! Tror faktiskt den här looken klär mig mer, texten är finare och jag slipper den där fula jordgloben innan varje rubrik. Väldigt fin, rosa färg. Egentligen ska jag ju principiellt vägra byta och tvinga dem men jag får väl anta att de bara ville vara lika fräna som mig och det kan jag ju förstå...
Ny Snowboard!
Jag och Farfar tog en tur till Skinnskatteberg. Farfar köpte mig en ny bräda! Det är en mörkblå b
räda av märket Atomic som har ett diskret grått tryck av en palm med strand på framsidan, där sitter även ett silverfärgat märke med två svanar på. Upptäckte när jag kom hem att den mörkblå färgen glittrade. Baksidan är svart med rosa tryck. Bindningarna är svarta och grå. 
Tack, tack , tack Farfar! Jag tänkte ju försöka betala den själv men visste inte vad jag hade att röra mig med så jag ville kolla mitt saldo men Farfar att sa att det här tänkte ju han stå för men jag fick väl köpa något till Erika så det inte blev orättvist. Nu får snön ta och komma...
Konstruktion
FRx = F1x + F2x → FRx = F1x x cos θ1 + F2x x cos θ2
FRy = F1y x F2y → F1y x sin θ1 + F2y x sin θ2
FR = √ FRx2 + FRy2
Tan θR = FRy / FRx
F R X är lika med F ett X adderat med F två X blir F R X multiplicerat med cosinus theta ett adderat med F två X multiplicerat med cosinus theta två. F R Y är lika med F ett Y adderat med F två Y blir F R Y multiplicerat med sinus theta ett adderat med F två Y multiplicerat med sinus theta två. F R är lika med kvadratroten ur F R X upphöjt I två adderat med F R y upphöjt I två. Tangent theta R är lika med F R Y dividerat med F R X. (FR betyder resterande kraft)
Är det konstigt att vi inte hänger med på genomgångarna?
FRy = F1y x F2y → F1y x sin θ1 + F2y x sin θ2
FR = √ FRx2 + FRy2
Tan θR = FRy / FRx
F R X är lika med F ett X adderat med F två X blir F R X multiplicerat med cosinus theta ett adderat med F två X multiplicerat med cosinus theta två. F R Y är lika med F ett Y adderat med F två Y blir F R Y multiplicerat med sinus theta ett adderat med F två Y multiplicerat med sinus theta två. F R är lika med kvadratroten ur F R X upphöjt I två adderat med F R y upphöjt I två. Tangent theta R är lika med F R Y dividerat med F R X. (FR betyder resterande kraft)
Är det konstigt att vi inte hänger med på genomgångarna?
Jobbig dag idag
Klockan ringer 05:00 och då var det dags att gå upp, första träningen med fotbollsgymnasiet för i år. Inser att det var jättevarmt och skönt i sängen till skillnad från i rummet där luften nästan frös i lungorna. Drar på mig kläderna jag lagt fram dagen innan, går ner och kastar väskan över axeln och inser att jag gått upp för tidigt! Tar mig en hård macka och lite juice men trots det är det på tok för tidigt för att gå till bussen. Ställer därför timern på mobilen och kryper ner under täcket i soffan. Tio minuter senare ringer den och jag blir tvungen att vakna och gå upp, för andra gången den här dagen.
Framme i Lindesberg 06:30 och de orutinerade ettorna sätter fart, förstår de inte att det är jobbigt att gå till skolan från station så tidigt och att träningen blir liiite kortare om man går liiite långsammare dit? I hallen var det som vanligt jättevarmt och svetten rann. Fläktarna är inte igång så tidigt på morgonen nämligen. Snabbt får jag förstå att de flesta ettorna var grymma på fotboll och att jag nog måste höja mig ett snäpp. Två veckors vila på grund av en förkylning som biter sig fast är det jag skyller på. Får se hur länge det är okej att använda den ursäkten.
Eftersom det idag var fotografering för fotbollsgymnasiet så var jag och Cili tvungna att duscha, sminka oss och fixa håret trots att vi skulle ha idrott nästa lektion. Vi hade "bara" 20 minuter på oss och vi stressade som galningar men var på plats klockan 08:00 som vi skulle. Tyvärr blev vi inte insläppta. När klockan var kvart över åtta tog jag på mig anvaret att knacka och gå in för att säga till att vi hade bråttom, vi skulle snart inte hinna äta frukost. (Tur att det fanns tacochips utanför syon!) Jag hann knappt öppna innan heeela Lindeskolans lärarkår vrålar "GÅ UT!". Vem vågar stanna kvar då?
Halv nio fick vi äntligen komma in. Då undrar fotografen om vi är fordonsprogrammet. Nej, fotbollsgymnasiet svarar vi. Det visar sig att fotografen som förra veckan sagt att vi kunde flytta vår fotografering från förra tisdagen till denna inte hade informerat sin kollega om det. Vår fotograf får panik och börjar ringa kontoret och 08:45 var fotograferingen över och vi fick hetsa till frukosten... som var asgod som vanligt! Hann inte njuta eller äta ens hälften så mycket som jag hade velat eftersom vi var tvugna att skynda till hallen. Väl där drog vi på oss våra idrottskläder, för andra gången den här dagen. Kläderna var nu svettiga och luktade apa. På idrotten tränade vi kondition för ovanlighetens skull! Jag och Clara hittade dock ett fruktansvärt bra tempo som faktiskt var tillräckligt pulsmässigt!
För andra gången den här dagen duschade vi oss och sminkade oss. Irretationen var nu påtaglig. Var tio minuter sen till matten, lyssnade till en genomgång jag trodde jag fattade och körde sedan fast få vartenda fucking jävla tal som fanns i boken! Frustrationen var riktigt hög nu och det kändes som hela världen var emot mig. Efter matten var det lunch och Clara, Kääri och jag drev om att jag var så hatisk och negativ. När vi kommer in i matsalen utbrister jag "Åhh nej det är potatis!" Clara börjar skratta okontrolerat som bara hon kan och vi kastar oss i varandras armar och jag tror jag fällde en tår eller två mellan skrattmassorna. Jävla potatis...
Sedan var det engelska med vikarie, självfallet var jag tio minuter försenad. Igen! Dålig trend. Vi lyssnade på en text som jag tror jag förstod ganska bra men när det gäller att lyssna på tre korta texter för att sedan svara på frågor om specifika saker som texten handlade om var värre det. Eric hittade dock en trevlig bok som hette facit, den var mycket behändig.
Som tur var fick vi gå tidigare och skoldagen var slut där. Fanny följde mig till Lidle där jag gick på bussen. Åkte alla dessa mil för andra gången den här dagen för att komma hem och lägga mig med engelskan i soffan framför tv:n. Insåg att reflect and share inte hade några felaktiga svar eftersom man skulle tänka själv så jag läste igenom dem och kände att nu hade jag tänkt färdigt. Övningskörde till Frövi, det gick bra! De litar ju tyvärr inte särskilt på mig så jag får stanna på busshållplatsen och sen kör handledaren sista biten genom frövi, chickens! Det gick i alla fall bra, inga motorstopp eller andra incidenter. Får köra till Rockhammar imorgon, det ska bli kul!
De två skönaste skoldagarna på veckan har passerat och de tog kol på mig! Negativ till 100%. Men jag är inte så bra på det där, skrattar och ler ändå. Fick träna på mina mordiska blickar i matsalen, de bara skrattade åt mig och jag kunde inte hålla masken själv! Nu ska jag däcka i soffan för andra gången den här dagen och se fram emot ljusare tider. Men det lär ju dröja, hösten är ju här och dagarna bolir bara mörkare!
Framme i Lindesberg 06:30 och de orutinerade ettorna sätter fart, förstår de inte att det är jobbigt att gå till skolan från station så tidigt och att träningen blir liiite kortare om man går liiite långsammare dit? I hallen var det som vanligt jättevarmt och svetten rann. Fläktarna är inte igång så tidigt på morgonen nämligen. Snabbt får jag förstå att de flesta ettorna var grymma på fotboll och att jag nog måste höja mig ett snäpp. Två veckors vila på grund av en förkylning som biter sig fast är det jag skyller på. Får se hur länge det är okej att använda den ursäkten.
Eftersom det idag var fotografering för fotbollsgymnasiet så var jag och Cili tvungna att duscha, sminka oss och fixa håret trots att vi skulle ha idrott nästa lektion. Vi hade "bara" 20 minuter på oss och vi stressade som galningar men var på plats klockan 08:00 som vi skulle. Tyvärr blev vi inte insläppta. När klockan var kvart över åtta tog jag på mig anvaret att knacka och gå in för att säga till att vi hade bråttom, vi skulle snart inte hinna äta frukost. (Tur att det fanns tacochips utanför syon!) Jag hann knappt öppna innan heeela Lindeskolans lärarkår vrålar "GÅ UT!". Vem vågar stanna kvar då?
Halv nio fick vi äntligen komma in. Då undrar fotografen om vi är fordonsprogrammet. Nej, fotbollsgymnasiet svarar vi. Det visar sig att fotografen som förra veckan sagt att vi kunde flytta vår fotografering från förra tisdagen till denna inte hade informerat sin kollega om det. Vår fotograf får panik och börjar ringa kontoret och 08:45 var fotograferingen över och vi fick hetsa till frukosten... som var asgod som vanligt! Hann inte njuta eller äta ens hälften så mycket som jag hade velat eftersom vi var tvugna att skynda till hallen. Väl där drog vi på oss våra idrottskläder, för andra gången den här dagen. Kläderna var nu svettiga och luktade apa. På idrotten tränade vi kondition för ovanlighetens skull! Jag och Clara hittade dock ett fruktansvärt bra tempo som faktiskt var tillräckligt pulsmässigt! För andra gången den här dagen duschade vi oss och sminkade oss. Irretationen var nu påtaglig. Var tio minuter sen till matten, lyssnade till en genomgång jag trodde jag fattade och körde sedan fast få vartenda fucking jävla tal som fanns i boken! Frustrationen var riktigt hög nu och det kändes som hela världen var emot mig. Efter matten var det lunch och Clara, Kääri och jag drev om att jag var så hatisk och negativ. När vi kommer in i matsalen utbrister jag "Åhh nej det är potatis!" Clara börjar skratta okontrolerat som bara hon kan och vi kastar oss i varandras armar och jag tror jag fällde en tår eller två mellan skrattmassorna. Jävla potatis...
Sedan var det engelska med vikarie, självfallet var jag tio minuter försenad. Igen! Dålig trend. Vi lyssnade på en text som jag tror jag förstod ganska bra men när det gäller att lyssna på tre korta texter för att sedan svara på frågor om specifika saker som texten handlade om var värre det. Eric hittade dock en trevlig bok som hette facit, den var mycket behändig.
Som tur var fick vi gå tidigare och skoldagen var slut där. Fanny följde mig till Lidle där jag gick på bussen. Åkte alla dessa mil för andra gången den här dagen för att komma hem och lägga mig med engelskan i soffan framför tv:n. Insåg att reflect and share inte hade några felaktiga svar eftersom man skulle tänka själv så jag läste igenom dem och kände att nu hade jag tänkt färdigt. Övningskörde till Frövi, det gick bra! De litar ju tyvärr inte särskilt på mig så jag får stanna på busshållplatsen och sen kör handledaren sista biten genom frövi, chickens! Det gick i alla fall bra, inga motorstopp eller andra incidenter. Får köra till Rockhammar imorgon, det ska bli kul!
De två skönaste skoldagarna på veckan har passerat och de tog kol på mig! Negativ till 100%. Men jag är inte så bra på det där, skrattar och ler ändå. Fick träna på mina mordiska blickar i matsalen, de bara skrattade åt mig och jag kunde inte hålla masken själv! Nu ska jag däcka i soffan för andra gången den här dagen och se fram emot ljusare tider. Men det lär ju dröja, hösten är ju här och dagarna bolir bara mörkare!
Kramar och mys
Jag har varit så fruktansvärt kramig på sista tiden, idag har jag kramats så mycket jag bara kunnat, på paddlingen utnyttjades varje kramtillfälle och när vi sov fem personer på en 1,20 madrass stormtrivdes jag. Känner hur jag törstar på närhet, jag antar att det är hösten, mörkret och kylan som gör sig påmind. Tanken på att krypa ner i en varm säng hos en rar kille känns inte så skrämmande längre...
Emilys sjukdomar o krämpor
Det hela började med att jag i princip dog efter en fotbollsmatch. Kroppen värkte och jag åt inget eftersom jag var orolig över att inte få behålla det... Dagen efter stannade jag hemma för att vila upp mig och insåg att det inte endast var överansträngning utan huvudvärk, feber och halsont dessutom. Efter två dagar vågade jag inte stanna hemma mer eftersom jag inte kunde missa konstruktionen. Efter skolan tar jag mig en sväng till Tittin där jag blir getingstucken och tröstköper två koppartrans tröjor. Tror jag är lite allergisk mot getingar, slutade inte göra ont förrän fem dagar senare.
På fredagen var jag med och tog det lugnt på idrottslektionen vilket resulterade i att jag blev sjuk igen och sängliggande helgen och måndagen. Går till skolan på tisdagen och det gick hyffsat bra, idag är det onsdag och har mått sådär. På specialidrotten fick jag, Ida och Malin gå en promenad. Vi gick till statiol där vi köpte en expressen till Mats och sparade kvittot som alibi. Dessutom köpte vi oss lite "medicin", kallad glass i vanlig folkmun.
När vi kom tillbaka till skolan började det göra ont i mitt knäveck, fruktansvärt ömt var det. Beklagade mig en massa för Ida, jag hade en teori om att jag de nytvättade stuprörsjeansen satt för tajt men kom på att om det var så skulle det innebära att jag borde ha ont i det andra knävecket också, såvida inte mitt högerben är mycket mer musklat än mitt vänsterben. När jag kom hem och fortfarande hade fruktansvärt ont tog jag av byxorna för att koll om det syntes nått. Och visst var det nått! På sidan av mitt knä satt en fästing, aj! Mamma plockade bort den i ett litet nafs. Har fortfarande ont men det är inte så svullet så jag slipper nog gå till läkare med det.
Förstår alla nu att det är synd om mig? Feber, huvudvärk, halsont, getingstick och fästingattack! Vad mer kan hända dagarna innan man måste vara frisk? Går på hälsokuren "sova-i-vindskydd" på fredag. Ingen större förhoppning på att bli bättre efter det. Men för att vara på säkra sidan gör jag även uppföljaren "sova-i-militärtält" på måndag. Är väl frisk vid jul i bästa fall!
På fredagen var jag med och tog det lugnt på idrottslektionen vilket resulterade i att jag blev sjuk igen och sängliggande helgen och måndagen. Går till skolan på tisdagen och det gick hyffsat bra, idag är det onsdag och har mått sådär. På specialidrotten fick jag, Ida och Malin gå en promenad. Vi gick till statiol där vi köpte en expressen till Mats och sparade kvittot som alibi. Dessutom köpte vi oss lite "medicin", kallad glass i vanlig folkmun.
När vi kom tillbaka till skolan började det göra ont i mitt knäveck, fruktansvärt ömt var det. Beklagade mig en massa för Ida, jag hade en teori om att jag de nytvättade stuprörsjeansen satt för tajt men kom på att om det var så skulle det innebära att jag borde ha ont i det andra knävecket också, såvida inte mitt högerben är mycket mer musklat än mitt vänsterben. När jag kom hem och fortfarande hade fruktansvärt ont tog jag av byxorna för att koll om det syntes nått. Och visst var det nått! På sidan av mitt knä satt en fästing, aj! Mamma plockade bort den i ett litet nafs. Har fortfarande ont men det är inte så svullet så jag slipper nog gå till läkare med det.
Förstår alla nu att det är synd om mig? Feber, huvudvärk, halsont, getingstick och fästingattack! Vad mer kan hända dagarna innan man måste vara frisk? Går på hälsokuren "sova-i-vindskydd" på fredag. Ingen större förhoppning på att bli bättre efter det. Men för att vara på säkra sidan gör jag även uppföljaren "sova-i-militärtält" på måndag. Är väl frisk vid jul i bästa fall!
Crazy & spontant
Hösten och mörkret tätnar och det är dags för en ljusare tid. En tid full av vänskap, värme och kanske kärlek om allt går vägen.
Den här killen, han ger mig fjärilar i magen. Han delar min sarkastiska humor men vet var gränsen går. Han stöttar mig mig, får mig att känna mig som en lite bättre människa. Det är konstigt hur vissa männsikor sätter sina spår efter så kort tid.
Det verkar som vi kom fram till något igår. Jag hoppas det blir av. Vågar knappt säga det högt för jag vill inte att någon ska be mig vara realistisk så att jag trycks ner på jorden igen. Så tills vidare låter jag mig själv vara fjäderlätt ett tag och sedan får jag se vad som händer. Hakuna matata, ni vet. Hakuna matata!
Bilddagboken
Bilddagboken är uppdaterad och innehåller numera över hundra bilder! Check it out!
Teknisternas Get Together
Clara gjorde ett tappert försök till att samla klassen innan skolstarten. Som vanligt var alla tjejerna där, vi sviker inte! Tre otippade killar dök upp och det var vi glada för eftersom de givna lämnade oss i sticket!
Jocke måste vi ju dock förlåta eftersom vi planerar att bo hos honom nästa helg och vi glömmer ju alltid bort att vi ska frysa ut Jimmie och vår egna fjortisdröm så de kommer nog ganska billigt undan de med.
Jag fick träffa Cili för första
gången på hela sommaren! Det var härligt! Fanny gjorde
sista dagen på jobbet, det lilla aset har tjänat multum på det där skitjobbet! Avundsjukan talar!
På dagordningen stod tröjmålning, mathandling, matlagning, middag, film ocg allmänt skitsnack! Helt underbart att få träffa dem och känna den naturliga stämningen.
Självklart så hände det en massa tokigheter som vi knappt kommer ihåg! Clara ledde stort, hon hade inte ett rätt på mycket länge!
-Clara! Du har ju skrivit Kääri med två "r" istället för två "ä"!
Han heter ju inte Kärri heller!
Cili: Jag fyllehånglar aldrig!
Emily: Joho!
Cili: Nehe!
Emily: **** då?
Cili: Javisst ja!
Clara: Den bredbara!
Jocke måste vi ju dock förlåta eftersom vi planerar att bo hos honom nästa helg och vi glömmer ju alltid bort att vi ska frysa ut Jimmie och vår egna fjortisdröm så de kommer nog ganska billigt undan de med.
Jag fick träffa Cili för första
gången på hela sommaren! Det var härligt! Fanny gjorde
sista dagen på jobbet, det lilla aset har tjänat multum på det där skitjobbet! Avundsjukan talar!
På dagordningen stod tröjmålning, mathandling, matlagning, middag, film ocg allmänt skitsnack! Helt underbart att få träffa dem och känna den naturliga stämningen.
Självklart så hände det en massa tokigheter som vi knappt kommer ihåg! Clara ledde stort, hon hade inte ett rätt på mycket länge!
-Clara! Du har ju skrivit Kääri med två "r" istället för två "ä"!
Han heter ju inte Kärri heller!
Cili: Jag fyllehånglar aldrig!
Emily: Joho!
Cili: Nehe!
Emily: **** då?
Cili: Javisst ja!
Clara: Den bredbara!
Lars Winnerbäck och Hovet
Jag och Clara gjorde en favorit i repris och gick på Lars Winnerbäck koncert! Det var kul att vi gjorde nått bara hon och jag, alltid så avslappnat och okonstlat när vi umgås. I Brunnsparken där koncerten ägde rum stötte vi på andra vänner och sedan stod vi som en liten "Frövi-klump" nästan längst fram! Förbandet spelade i nästan en timme och alla låtarna lät likadant och man tappade lite av koncertsuget eftersom man blev trött i benen och rökarna gjorde sitt till med.
Sedan började musiken! Larsa inledde svagt men ju längre in på koncerten vi kom desto bättre låtar blev det! Mina favoriter är bl.a. Kom ihåg mig, Eldvakt och Kom. Han spelade dem alla! Älskar koncertversionen av Kom ihåg mig, den vill jag att någon sjunger med gitarrkomp på min begravning. Underbar melodi!
Min grimasserie, jag är kass på grimaser! Grimaserade aldrig som li
ten!
Clara och Jaghade setat vi mixerbordet innan så vi visste när vi kunde börja dra oss tillbaka. Som vanligt gjorde min mage uppror pga all rök och folk. Men Clara tog hand om mig, jag har tur som har henne! Vid koncertens slut ringde Olle, det var trevligt. Tidningen uppskattade det till 5000 människor i publiken och det var kaos på parkeringen utanför! Men allt som allt, en magisk kväll med Larsa!
Kladdkaka
Erika kom upp med en stor portion kladdkaka till mig när jag satt och slösurfa lite på datorn. Så säger hon:
-Här får du för du är världes bästa syster!
Inte nog med det, kladdkakan var jättegod! Det är sådana saker som förgyller vardagen, systerfjäsk och kladdkaka!
-Här får du för du är världes bästa syster!
Inte nog med det, kladdkakan var jättegod! Det är sådana saker som förgyller vardagen, systerfjäsk och kladdkaka!
Andra bloggar
Ville bara hänvisa er till andra inlägg som är värda att läsa!
Den första är Malin Bragners tolkning av Darwins teori och den andra är Ida Holmblads renskrivning av Te 1:ans "Vem sa vad?".
Dessa bloggar kan ni hitta om ni klickar på länken Emily under bilden till höger. Då kommer mina kontakter upp till vänster på den nya sidan.
Här kommer även en favorit i repris! Malins bästa anledningar till varför Choklad är bättre än sex!
"och som en liten komentar till tidigare lunarblogg där du hävdade att du ska satsa på choklad istället för sex. här har du ännu ett par bra anledningar till varför choklad är bättre än män:
-choklad kan ge njutning även när den har blivit mjuk.
-Att du äter choklad håller inte grannarna vakna!
- Bra choklad är lätt att hitta!"
Tidigare anledningar hon nämnt är bl.a. man får så mycket man vill och det är bara att köpa tillfredställelse!
Den första är Malin Bragners tolkning av Darwins teori och den andra är Ida Holmblads renskrivning av Te 1:ans "Vem sa vad?".
Dessa bloggar kan ni hitta om ni klickar på länken Emily under bilden till höger. Då kommer mina kontakter upp till vänster på den nya sidan.
Här kommer även en favorit i repris! Malins bästa anledningar till varför Choklad är bättre än sex!
"och som en liten komentar till tidigare lunarblogg där du hävdade att du ska satsa på choklad istället för sex. här har du ännu ett par bra anledningar till varför choklad är bättre än män:
-choklad kan ge njutning även när den har blivit mjuk.
-Att du äter choklad håller inte grannarna vakna!
- Bra choklad är lätt att hitta!"
Tidigare anledningar hon nämnt är bl.a. man får så mycket man vill och det är bara att köpa tillfredställelse!
Absolut ingenting
Tänkte chocka alla genom att skriva en blogg om ingenting speciellt. Här har ni det en heeelt ogenomtänkt Emily-blogg! Frågan är ju var man tar vägen med det?
Jag o Erika tog cyklarna iväg till Rockhammarsbadet och hälsade på Alex som var lika trevlig och pratglad som vanligt. Varmt i vattnet, 27 grader. Hade privilegiet att se när chefen kom och skällde ut sina arbetare som verkade vana vid den sortens behandling. Får se om jag orkar åka ner och titta på fotboll ikväll.
Klor, bad och solsken tog lite för hårt på mig och min syster som är ruskigt hungriga eftersom vår pappa tog sin flickvän till Ikea för att beställa kök. Så nu svälter vi. Dessutom är vi trötta. ör vad jag vill!Ögonen faller ihop nästan av sig själva.
Känner att jag är på väg upp ur "jag är ensam och övergiven" -svackan jag varit i någon veckanu så jag tänkte återgå till självsäkra, glada och modiga Emily igen. Är det okej med er? Nej vänta nu, det spelar ingen roll! Jag är fri och gör vad jag vill!
Jag är så fruktansvärt hungrig!
Jag o Erika tog cyklarna iväg till Rockhammarsbadet och hälsade på Alex som var lika trevlig och pratglad som vanligt. Varmt i vattnet, 27 grader. Hade privilegiet att se när chefen kom och skällde ut sina arbetare som verkade vana vid den sortens behandling. Får se om jag orkar åka ner och titta på fotboll ikväll.
Klor, bad och solsken tog lite för hårt på mig och min syster som är ruskigt hungriga eftersom vår pappa tog sin flickvän till Ikea för att beställa kök. Så nu svälter vi. Dessutom är vi trötta. ör vad jag vill!Ögonen faller ihop nästan av sig själva.
Känner att jag är på väg upp ur "jag är ensam och övergiven" -svackan jag varit i någon veckanu så jag tänkte återgå till självsäkra, glada och modiga Emily igen. Är det okej med er? Nej vänta nu, det spelar ingen roll! Jag är fri och gör vad jag vill!
Jag är så fruktansvärt hungrig!
Metal-syster!
Min syster är nyss hemkommen från C.A.M.P Hultsfred där hon på fyra dagar har lärt sig spela trummor! Under den veckan hon var där har hon även hunnit med att vara två kvällar på Metal-festivalen "Gates of Metal", blivit intevjuad av Smålandsnytt (intervjun sändes på tv i hela småland!), bildat band och haft avslutnings där hon räddade hela situationen när bandet gjorde fel.
Jag och mamma tänkte hälsa på eftersom vi var där så tidigt och hittar inte Erika. Därimot hittar vi hennes musiklärare (tidigare trummis i "Hammerfall" och "Dyonysios"). Ordväxlingen som följde lät ungefär:
Ella: Hej är du här?
Ronny: Hej är ni här?
Ella: Ja, har du träffat Erika?
Ronny: Nej, är hon här?
När vi konstaterat att ja vi är alla här letade vi reda på Erika (som för övrigt sprang rakt förbi utan att titta på mig när hon insåg att hennes musiklärare var där) och förde dem samman så de fick reda ut varför de var där. Efter det hade hon tid att ge mig en liten kram.
På kvällen bjöds det på mat och metal/beat koncert med introduktionsfilmer från Spin-kollot. Jag hann träffa Erika en stund innan det började och hon var nervositeten själv så jag gjorde min systerliga plikt och berättade för henne att i egenskap av trummis så måste hon behålla lugnet och takten för gör hon fel gör resten av bandet också fel. Jag tror inte de lugnande orden hjälpte...
Erikas band hade döpt sig till Talibahn och uppträdde med en låt som heter "It's our burden to bleed". Tyvärr blev deras "groulare" sjuk och hes och fick avstå och de lånadein en "Kim" som aldrig hört låten förut vilket resulterade i att alla utom Erika spelade fel eftersom han inte sjöng och Erika hoppade hastigt dit de andra i bandet var. Olyckligtvis insåg resterande bandet samtidigt att de var på fel ställe och hoppade till rätt ställe, där Erika hade varit från början. Koas utbröt på scen och Erika ropar "refräng ett" och alla hittar till rätt ställe! Tur att de hade min plutt-syster där!
Jag gjorde mitt bästa för att agera "metal-syster" så Erika skulle slippa skämmas över mig men mamma sa att jag inte var så trovärdig i mitt ljusgula spetslinne... Efter koncerten gick det upp en ledare på scenen och sade att "ja vi har ju en tid att passa vi ska ju se hammerfall på Gates of metal men... Hejdå alla föräldrar!" och sedan drog de! Men vi hann träffa Erika en kort stund och en blanding av hemlängtan och viljan att aldrig åka hem samt nervositeten släppte och hon kastar sig gråtande i mammas famn. Själv börjar jag störtgrina och sliter min syster ur armarna på mamma och kramar om henne. Sedan står vi där och gråter så vi skakar.
För att sammanfatta kan jag säga att jag fortfarande hatar musikstilen metal och den svarta klädstilen med tillhörande svartmålning är inte heller min favorit men att jag är stolt över min lilla syster-yster för att hon kan och vågor! She rocks!
En på miljonen
Visste ni att svanar väljer en livspartner som de håller ihop med livet ut? Det finns svanar som tagit sitt eget liv efter det att partnern dött. Det är klart att det vore underbart om även människor kunde få hitta sin "perfect match" och leva lyckliga resten av sina liv men jag tro inte att det fungerar för människor. För vore det så att det fanns en människa som du fungerar med förstår ni vad oddsen för att hitta denna person är!? Det finns i detta nu ungefär 6,6 miljarder människor i världen! Tänk om bara en enda av dem är din själsfrände? Och tänk om den enda är i krigshärjade Libanon eller en gömd pigmé-stam i Brasiliens regnskog? Vad är oddsen för att att hitta den? Jo, oddsen är 1/660000000! Inte särskilt lovande siffror!
Jag tror mer på teorin "en på miljonen". Det finns kanske en kille eller tjej som passar dig perfekt, en sådan person på en miljon människor. Det skulle innbära att varje svensk har nio andra svenskar som den skulle kunna gifta sig och bli lycklig med. Då är det inte så konstigt att människor ibland hamnar i situationer när de måste välja mellan två partners eller att man faktiskt kan hitta någon precis lika underbar som ex-et.
Men det innebär också om jag har nio i Sverige och jag subtraherar senaste pojkvännen som jag 'avverkat' och räknar med den där helt underbara, goa killen 50 mil bort så innebär det att jag bara har sju kvar! Jag måste hitta en av de sju på nio miljoner människor? Oddsen är fortfarande inte särskilt trevliga men de är defenitivt bättre än en på 6,6 miljarder!