Teknister 05/08 Rebus
Det är inte så svårt, de röda rutorna innehåller ord och punkterna/utropstecknet beyder att meningen är slut! Klura på den här ni!
Topp 10 November
Eftersom jag har så grymt bra musiksmak (har faktiskt källor som styrker det påståendet som bifogas i slutet av bloggen, redovisa alltid dina källor!) så tänkte jag dela med mig av topplistan som borde ha legat i min mp3. Tyvärr är den på lagning och förväntas komma hem till på lördag, känns som en familjemedlem som kommer hem efter en lång sjukhusvistelse! Och för att göra allting sååå mycket mer spännande så skrivs listan från tio till ett men du kan ju alltid sabba hela grejen genom att skrolla ner till topp tre direkt. Vill också varna känsliga höstromantiker om att listan är full av långsamma, mysiga, akustiska låtar.
Månadens bubblare ligger på tionde plats och det är det lokala bandet NoReference och deras låt Knock It Off. de här killarna är otroligt talanfulla, musikaliska och har en grym scennärvaro.
På plats nio ligger Jaramels med låten A Little Bit of Soap som är en riktigt gammal rocklåt. De sjunger om att även om läppstiftet och pudret gårr att tvätta bort med lite tvål så gör inte minnena det.
Åttonde platsen tillfaller Beyonce med Irreplaceble. En lättlyssnad R&B-låt som handlar om att vara stark när man ska komma över killen.
Listans utstickare hamnade på sjunde plats och det är Pink's You and You're Hand som är skönt rockig med lagom mycket tryck i. Låten handlar om den där ilskan man kan känna som tjej när killar bara antar att man är där för deras skull, att man inte får ha kul för sin egen del. Men att säga till de där riktigt äckliga mansgrisarn att det är bara "du och din hand inatt" kan vara nog så tillfredställande.
Månadens joker hamnar på sjätteplatsen med moteveringen; nytänkande techno som inte blir tråkig eller överdriven. Dessutom har texten mening, man tror att så fort de lägger in mycket bas så försvinner budskapet men inte i det här fallet. Låten jag talar om är förstås Dancing In the Dark av Dj Cammy. Det är en underbar kärlekssång som handlar om att hitta tillbaka till den där gnistan som man är övertygad om fortfarande finns där eftersom man "dansar i mörkret" utan den andre.
På femteplatsen har vi en gammal klassiker! Phil Collins med Against All Odds. En självklar favorit bland kärleksballaderna som handlar om att inte riktigt kunna släppa taget, att inte vilja släppa den där enda och den personlighetskrisen man känner, vem är jag egentligen utan honom/henne?
Precis utanför pallplats hittar vi Cristins Aguilera med Hurt. Stilrent pianokomp och sångmässigt tekniskt utmanande låt som Cristina med sin enormt starka, rena röst klarar mästerligt.. Budskapet som förmedlas är att vi försummar så viktiga bitar i våra liv och att vi ångrar det när det är försent.
Nu börjar det bli spännande, topp tre och bronset går till låten Heartbeats av José Gonzales. Ett unikt sound som är väldigt lättlyssnat. Texten kan vi alla känna igen oss i. José berättar om att när "sinnet är som ett rakblad" så känner inte alla att det räcker att vända sig mot gud utan vi behöver ett par händer här på jorden att luta oss tillbaka på.
En låt som handlar om att sakna en kärlek man vet att man mår bättre utan. Man är splittrad, man vet att det går över och att "en dag behöver jag inte jag och du". Trots det river det av sorg i hjärtat att se honom tillsammans med sin nya och man vill att han ska förstå hur illa hur ont det gör men inte visa honom svaghet. Man ber om någong som "får smärtan att försvinna". Jag talar självklart om and then I turned seven´s I'll Hope You're Proud! Låten består till största del av ett gitarrkomp, men vilket komp sen! Det i kombination med den lite hesa, ganska ljusa sångrösten gör att låten hamnar på en hedersvärd andraplats.
Och slutligen på Novemberlistans första plats är... trumvirvel... Laurel Music med låten No One Wants Forever! Motiveringen lyder; Ett härligt akustiskt sound, lysande körsång och med en berörande text som sjungs med en ren ljuv stämma. För er som inte lyssnar på texten kan jag upplysa er om att den handlar om en flicka som försöker förklara för sin älskade att han måste förstå vilken inverkan hennes första kärlek gjort på henne efter som han lämnade henne "utan varning, utan sorg och nästan uttråkat". Hon sjunger om att ingen vill ha för evigt längre och tvivlar på att någon kommer finnas där för henne så som hon hade gjort. Den okonstlade enkelheten och den tydlighet i låten gör den oslagbar och vi får se om den håller hela vägen in på decemberlistan!
Källor: Clara E & Joen -haha-
Månadens bubblare ligger på tionde plats och det är det lokala bandet NoReference och deras låt Knock It Off. de här killarna är otroligt talanfulla, musikaliska och har en grym scennärvaro.
På plats nio ligger Jaramels med låten A Little Bit of Soap som är en riktigt gammal rocklåt. De sjunger om att även om läppstiftet och pudret gårr att tvätta bort med lite tvål så gör inte minnena det.
Åttonde platsen tillfaller Beyonce med Irreplaceble. En lättlyssnad R&B-låt som handlar om att vara stark när man ska komma över killen.
Listans utstickare hamnade på sjunde plats och det är Pink's You and You're Hand som är skönt rockig med lagom mycket tryck i. Låten handlar om den där ilskan man kan känna som tjej när killar bara antar att man är där för deras skull, att man inte får ha kul för sin egen del. Men att säga till de där riktigt äckliga mansgrisarn att det är bara "du och din hand inatt" kan vara nog så tillfredställande.
Månadens joker hamnar på sjätteplatsen med moteveringen; nytänkande techno som inte blir tråkig eller överdriven. Dessutom har texten mening, man tror att så fort de lägger in mycket bas så försvinner budskapet men inte i det här fallet. Låten jag talar om är förstås Dancing In the Dark av Dj Cammy. Det är en underbar kärlekssång som handlar om att hitta tillbaka till den där gnistan som man är övertygad om fortfarande finns där eftersom man "dansar i mörkret" utan den andre.
På femteplatsen har vi en gammal klassiker! Phil Collins med Against All Odds. En självklar favorit bland kärleksballaderna som handlar om att inte riktigt kunna släppa taget, att inte vilja släppa den där enda och den personlighetskrisen man känner, vem är jag egentligen utan honom/henne?
Precis utanför pallplats hittar vi Cristins Aguilera med Hurt. Stilrent pianokomp och sångmässigt tekniskt utmanande låt som Cristina med sin enormt starka, rena röst klarar mästerligt.. Budskapet som förmedlas är att vi försummar så viktiga bitar i våra liv och att vi ångrar det när det är försent.
Nu börjar det bli spännande, topp tre och bronset går till låten Heartbeats av José Gonzales. Ett unikt sound som är väldigt lättlyssnat. Texten kan vi alla känna igen oss i. José berättar om att när "sinnet är som ett rakblad" så känner inte alla att det räcker att vända sig mot gud utan vi behöver ett par händer här på jorden att luta oss tillbaka på.
En låt som handlar om att sakna en kärlek man vet att man mår bättre utan. Man är splittrad, man vet att det går över och att "en dag behöver jag inte jag och du". Trots det river det av sorg i hjärtat att se honom tillsammans med sin nya och man vill att han ska förstå hur illa hur ont det gör men inte visa honom svaghet. Man ber om någong som "får smärtan att försvinna". Jag talar självklart om and then I turned seven´s I'll Hope You're Proud! Låten består till största del av ett gitarrkomp, men vilket komp sen! Det i kombination med den lite hesa, ganska ljusa sångrösten gör att låten hamnar på en hedersvärd andraplats.
Och slutligen på Novemberlistans första plats är... trumvirvel... Laurel Music med låten No One Wants Forever! Motiveringen lyder; Ett härligt akustiskt sound, lysande körsång och med en berörande text som sjungs med en ren ljuv stämma. För er som inte lyssnar på texten kan jag upplysa er om att den handlar om en flicka som försöker förklara för sin älskade att han måste förstå vilken inverkan hennes första kärlek gjort på henne efter som han lämnade henne "utan varning, utan sorg och nästan uttråkat". Hon sjunger om att ingen vill ha för evigt längre och tvivlar på att någon kommer finnas där för henne så som hon hade gjort. Den okonstlade enkelheten och den tydlighet i låten gör den oslagbar och vi får se om den håller hela vägen in på decemberlistan!
Källor: Clara E & Joen -haha-
Tränarpepp
Frövi IK hade sin första vinst i seriespelet i fredags mot ÖSK Söder. Efter en knagglig start blev ändå slutresultatet 6-2 med Sofie som tremålsskytt. Jag själv satt i tredje-kedjan tillsammans med Lisa vilket innebar att vi fick komma in när toppana behövde vila och köra slut på deras backar med pigga ben. Det blev tyvärr bara fem-sex byten men jag skötte mig hyffsat den stunden jag fick vara inne. Skapade kanske inte så mycket farligt framåt men Lisa och jag hade en grym deff. Självklart besviken över så lite speltid efter så mycket träning men Ida var där och stötta mig. Men det är svårt att komma in i matchen när man sitter så mycket.
Idag ringde dock Jari och sa att jag kanske, eventuellt skulle få starta och att det skulle bli en 40-minutersperiod för min del. Han sa att jag hade gjort stora förbättringar med min kondition och att jag hade resten i mig, jag bhövde bara den där sista orken som gör att man kan hålla koncentrationen uppe på det man är bra på. Han sa att jag hade förtjänat den här chansen.
Ingen mer än möjligtvis min lagkamrat och persoliga coach Ida kan förså hur gott det kändes! Det låter kanske lite men det där är en av sakerna jag och Ida har kämpat så med. Jag har alltid känt mig värdelös och velat lägga ner den "där jävla fotbollen" men har ju ingått en pakt med Ida att ingen av oss får sluta innan vi båda har gjort ett nickmål under match. Den här veckan ska jag verkligen tagga inför den här matchen, som kommer vara fruktansvärt hård. Men jag måste intala mig att jag är bäst och att jag kommer äga matchen, för som jag sa till Jari att jag är bäst när jag är bra och när det går dåligt blir jag bara sämre. Därför är det så viktigt att komma in i matchen ordentligt. Så nu är det makaroner och vatten som gäller, Kumla släng dig i väggen!
Idag ringde dock Jari och sa att jag kanske, eventuellt skulle få starta och att det skulle bli en 40-minutersperiod för min del. Han sa att jag hade gjort stora förbättringar med min kondition och att jag hade resten i mig, jag bhövde bara den där sista orken som gör att man kan hålla koncentrationen uppe på det man är bra på. Han sa att jag hade förtjänat den här chansen.
Ingen mer än möjligtvis min lagkamrat och persoliga coach Ida kan förså hur gott det kändes! Det låter kanske lite men det där är en av sakerna jag och Ida har kämpat så med. Jag har alltid känt mig värdelös och velat lägga ner den "där jävla fotbollen" men har ju ingått en pakt med Ida att ingen av oss får sluta innan vi båda har gjort ett nickmål under match. Den här veckan ska jag verkligen tagga inför den här matchen, som kommer vara fruktansvärt hård. Men jag måste intala mig att jag är bäst och att jag kommer äga matchen, för som jag sa till Jari att jag är bäst när jag är bra och när det går dåligt blir jag bara sämre. Därför är det så viktigt att komma in i matchen ordentligt. Så nu är det makaroner och vatten som gäller, Kumla släng dig i väggen!
Ida, min vän!
It's You and Me babe!
Den här bloggen skulle jag vilja tillägna "a special someone" nämligen Ida. Jag kom att tänka på det idag när jag gick från henne till bussen att hon betyder så fruktansvärt mycket för mig! Som ni vet är de man tycker bäst om svårast att beskriva för man vill att alla ska förstå hur fantastiskt underbar personen är men man får aldrig riktigt till det. Åtminstone inte sådär riktigt, riktgt bra som man hade önskat. Men jag antar att de starkaste känslorna kan inte kläs i ord, den som bemästrar det kommer en gång för alla putta undan Shakespear ur strålkastarljuset!
Det som jag märker med Ida är att hon får allt att bli så naturligt, aldrig stelt eller påtvingat. Jag som i vanliga fall är så tyst och försynt går det knappt att få tyst på. Det är helt enkelt så lätt att prata med henne, oavsett om det är stora, viktiga saker eller små och obetydliga. Hon lockar ut mig ur mitt trygga skal utan att jag märker det förrän jag lämnar henne och sakta kryper tillbaka. Det kanske är därför jag tycker så mycket om henne, för att hon får mig att bli den bästa jag kan bli.
Jag tror att det som skijer henne allra mest från andra människor är att hon aldrig någonsin dömt mig. Och har hon någonsin gjort det har hon inte avslöjat sig med en min. Det syns så tydligt i en persons blick när de dömer än, när de ser ner på en. Den där blicken som gör att man knyter näven för att slå men ändå vill att de ska förstå samtidigt som hjärtat brister inuti. Den blicken har jag aldrig fått av Ida, inte en gång! Jag vet att jag mer än en gång förtjänat den men istället har hon låtit mig hållas. Låtit mig göra mina egna misstag som jag har blivit klokare på. Ovanpå det har hon inte en gång sagt "vad var det jag sa?" utan tröstat med ett rent hjärta.
Dessutom har hon gett mig så många goda råd och stärkt mitt självförtroende till tusen. Det är så mycket lättare att tro på den där elaka lilla rösten inne i sitt eget huvud, den där som hela tiden talar om att man inte duger, att man inte räcker till. Ida, hon får rösten att tystna och när den rösten är tyst är det så mycket lättare att prestera för man vet att man faktiskt har kvaliteér.
Och Ida, när du läser det här kom ihåg att det är sant. Du är verkligen så här fantastisk! Jag vet att du, precis som jag har fått kämpa med sin egen personlighet. Vi har haft problem att finna oss själva, veta vilka vi är. Jag hoppas bara att jag kan hjälpa dig någon gång. Att jag får återgälda dig. För du är verkligen VIP för mig.
Med kärlek
Emily
Nya regler
Har efter många mycket känslomässiga turer insett att jag är inte kapabel att styra över mitt egna kärleksliv. Jag är som gjord för arrangerat giftemål eftersom det jag själv åstadkommer alltid slutar i tårar. Så nu intrduceras de nya spelreglerna!
Varje potensiell pojkvän skall...
...godkännas av mamma.
...godkännas av minst tre teknister.
...fungera under en dubbeldejt med Clara och Rickard.
Sen vad jag själv tycker är mindre väsentligt. För att låta en kille krossa ens hjärta är acceptabelt. Att låta en kille krossa ens hjärta två gånger är dumt. Men att låta samma kille krossa ens hjärta tre gånger! Inte en, inte två utan tre! Det är idioti!
Jobbigt
När någon både vill ha kakan och äta den är det ett helvete att vara kaka kan jag lova!
Roligt tidsfördriv!
I-landsproblem
Visste ni att stängde alla i Europa av tv:n på offknappen på tv:n istället för stand by-knappen på dosan skulle vi kunna ta bort tre kärnkraftverk?
Höstlovet - Dag för dag
Fredagen v.45 startade med att packa inför den stora resan vilket medförde många bilturer åt höger och vänster eftersom allt mitt pick och pack fimnns hemma hos mamma medans jag för tillfället bodde hos pappa. Hamnade sedan i Rockhammar där Lotta hade arrangerat hemmagjorde pizza och bakat äppelpaj som vi åt medan vi njöt av idol 2006. Därefter åkte kag in till frövi där jag övernattade hos expojkvännen, det skulle bli filmkväll och slutade med att det bara blev han och jag.
Lördag morgon var den stora resdagen. Pappa hämtade med mig till Örebro vid elvatiden och eftersom vi hade gott om tid på oss gick vi upp på stan för att köpa mig lite picnic vilket i sig resulterade i att det blev brottom till tåget. Men jag hann och pappa följde med och såg till att jag hamnde på rätt plats. Vi kramades och sa hej då. Tåget rullade igenom Hallsberg där mitt lag var i full färd med att spöa lindesberg på en fitbollscup. Tåg är ett härligt sätt att resa på. Lyckades ställa in mig på någon slags autopilot och kunde koppla av i både kropp och tanke. Första bytet skedde i mjölby och där stod det på digitaltavlan att tåget var 30 minuter försenat. Passade på att köpa en LOKA Citron och äta lite fler risen. När tåget väl kom var det 40 minuter försenat, det oroade mig eftersom det bara var 15 minuter mellan det att tåget skulle vara i Hässleholm till det att nästa tåg skulle avgå. I Hässleholm fick jag veta att att mitt tåg inte hade väntat utan att jag skulle få åka en buss istället. De har mycket häftigare bussar i Skåne än hemma i bergslagen kan jag lova, värsta star trek upplevelsen! Sedan kom jag äntloigen fram i Kristiansstad där Olle och hans pappa väntade på mig. Sedan åkte vi bil i en timme, inser att jag varir på resande fot i sju timmar.
Samma kväll bar det iväg in till Simrishamn på halloweenparty. Huset ar pyntat med spindelväv och blod och gästerna var utklädda till läskiga saker. Vi hade bl.a. TRuls (han hette faktiskt så!) som var utklädd till ett högerspöke, det var det otäckaste han som ledare för skånes unga vänster kunde komma på. Han höll under kvällen tal till en tjej som hade en tröja där det stod "Buh! jag är Fredrik Reinfelt" och värdinnan som var utklädd till en död pirat tror jag. Där bildades min första Österlen-fördom, alla är vänstervridna esteter!
Sov länge på söndagen men inte inte jättelänge eftersom omställningen till vintertid gav mig en extra timme. Dagen gick ganska långsamt men på kvällen kom Olles två kusiner Maria och Saga, Saga hade med sig sin pojkvän Erik. Lite senare kom Fabio. Det var en salig blandning av människor. Fabio är utbytesstudent från Italien (inte så sliskig som man tror alla italienare är), Maria var 90:a men gick tvåan på smet (specialutformat musikalprogram), Saga var 88:a och väldigt kort och då överdriver jag inte! Hon såg ut som en typisk estetare med kort, rutig kjol och strumpor som räckte upp en bra bit på låren. Erik och hon var inte blyga med att visa sin kärlek genom att pussas med en hel del tunga i allas närvaro, ni vet sådär de gör i komedier som Eurotrip. Pojkvännen var rakad på hela huvudet utom längst upp där han flätat in långa svarta dreds. Mtachade dem med svart kajal och svarta naglar. Han gick på universitetet i Lund och pluggade tyska, bara tyska! Efter det att vi ätit skulle vi spela spel, settlers på orginalspråket. Tyska! Sedan dansade vi lite dansmatta och det lär jag öva på innan jag visar offentligt! Men man kan säga att många av de försomar jag haft visade sig heeelt fel! Jag trodde att såg man ut så skulle man också vara på ett visst sätt men han var precis som så många andra. Kvällen blev urtrevlig!
På måndagen spelade vi spel och tittade på DisneyChannel. Sedan på kvällen så bowlade vi tillsammans med Patrick, Gustav och Emma. Killarna hade jag träffat i somras när jag var i Simrishamn sist. Jag vann bowlingen med 145 poäng och hamnade högst upp på Simrishamns bowlingshall highscore! att vi var de första som bowlade efter det tat det öppnat för lovet och det alltså bara var våra resultat på skärmen behöver ju inte nämnas. Efter det gick vi för att hyra film vilket tog en halvtimme och slutade med "When a Stranger Calls", jag och Emma bestämde. Vi beställde hem pizza till Olle och åt och såg på filmen. De där tre killarna är verkligen bäst tillsammans, de kompletterar varandra så bra! man kan inte låta bli att skratta när man umgås med dem.
Tisdagen gick långsamt och vi försökte fördriva den med mer spel. Till slut kom vi fram till att vi ville gå på bio så vi letade efter biografen hemsida som visade sig vara närmast obefintlig. Allt vi hittade var ett telefonnummer. Efter att ha tjaffsat en lång stund om vem som skulle ringa gjorde jag det. Det jag inte räknat med var att telefonisten skulle prata skånska! Först hörde jag inte vad hon sa så jag var tvungen att fråga om det var till biografen jag ringt men jag kunde inte ens tyda om det var ett jakande eller nekande svar! Så jag tänkte att hon lägger väl på om jag är fel och frågade om vilka filmer som gick. Kunde nästan urskilja en titel och frågade när de gick. Vid det här laget tårades ögonen av återhållet skratt och jag kunde för mitt liv inte förstå vad hon sa! Jag tackade, lade på och skrattade så jag fick ont i magen. Olle bara rynkade ögonenbrynen och tyckte väl att jag var kass. Han fick ringa och fråga igen. Saken var dem att hon talade verkligen "redig skånska" och han hörde knappt heller. Det slutade med att Olles mamma fick ringa en tredje gång och sedan bar det av till Tomelilla där vi såg "När mörkret faller".
På onsdagen var jag ännu en gång sist upp och jag gick direkt in i badrummet för att duscha. Olle ropar in och frågar om jag såg att det snöade ute. Jag skyndar klart i badrummet och ut till ett fönster och ja! Det snöade! På eftermiddagen bar det iväg med bilen till Glommen utanför Falkenberg där Olles morföräldrar bor. De var trevliga och vi fikade och åt en del så som det ska göras hos äldre människor. Hans mormor tyckte jag var lik Mette-Marit! Det är ju det finaste med att bli gammal, att ha tid att sitta och fika! Olle lärde mig spela lite på pianot. Jag är väldigt stolt över att jag satte det!
Lika? Sådär va?
Sista dagen i skåne, torsdag. Vi fick skjuts av mormor som skulle ha med sig Inga till affären. Inga var en pigg gammal dam som pratade super fort och med lite "Rumpnisse ur Ronja Röverdotter" -dialekt. Olles mormor pratar extrem långsamt så det var himla kul att lyssna på dem! Fort fort fort! Låååångsaaamt... Haha! I falkenberg tog vi ett tåg till Göteborg där jag köpte lite tågproviant. Sedan var det dags för avskedet och jag började såklart grina. Tågresan hem var jobbig, kändes jättesorgset.
Men sedan var jag hemma och jag gick omkring som i en glaskula, det kändes så overkligt. Det var dock inte så lång stund att återhämta sig på, det var ju fest! Tog återigen ett tåg in till Örebro tillsammans med Jacob och Ida. Vi åt pizza och promenerade ut till baron där det inte var något vidare drag. Men efter en timme var det åtgärdat! vilken fest alltså! Sanslöst kul! Massor av folk och mestadels rätt folk! Underbart! Tyvärr pallade inte kroppen riktigt och jag mådde lite dåligt men det ordnade upp sig. Efter ett äventyr på Max skjutsade Jocke hem oss och avslutningen på kvällen var något jag längtat efter väldigt länge, och då pratar jag inte om olyckan mellan baron och max.
Fredagen var en typisk dagen-efter-dag då man trippar på tå och inte riktigt göra någonting eftersom man inte har den blekaste om hur man mår. Plockade och fixade lite hemma och på kvällen såg vi film hemma hos Jacob och så övernattade jag där.
Fotbollsträning på lördagen, barmark 6x600. Vi var tre stycken den här gången. Jag är nöjd med min egna insats, förbättrade snittiden med 12 sekunder från för två veckor sen! Blev hämtad av min moster och hon tvingade mig att klipp och färga hennes hår! Jag har i princip inte sett det torrt så jag vet inte hur det blev men hon har inte bokat klipptid i alla fall! Eller börjat stick en mössa! På kvällen kom gänget över till mig och det blev mer film.
Söndagen var långsam men jag hann med en blixtvisit hos Tim så jag fick kolla in nya lyan och så tränade vi.
Det var ett hyffsat aktivt lov och nu har jag avklarat första veckan efter det. Inledningen var väl allt annat än bra. Nedräkningen till jullovet började direkt men nu har jag kommit in i tempot igen och hoppas att de sista veckorna flyter på bra.
Lördag morgon var den stora resdagen. Pappa hämtade med mig till Örebro vid elvatiden och eftersom vi hade gott om tid på oss gick vi upp på stan för att köpa mig lite picnic vilket i sig resulterade i att det blev brottom till tåget. Men jag hann och pappa följde med och såg till att jag hamnde på rätt plats. Vi kramades och sa hej då. Tåget rullade igenom Hallsberg där mitt lag var i full färd med att spöa lindesberg på en fitbollscup. Tåg är ett härligt sätt att resa på. Lyckades ställa in mig på någon slags autopilot och kunde koppla av i både kropp och tanke. Första bytet skedde i mjölby och där stod det på digitaltavlan att tåget var 30 minuter försenat. Passade på att köpa en LOKA Citron och äta lite fler risen. När tåget väl kom var det 40 minuter försenat, det oroade mig eftersom det bara var 15 minuter mellan det att tåget skulle vara i Hässleholm till det att nästa tåg skulle avgå. I Hässleholm fick jag veta att att mitt tåg inte hade väntat utan att jag skulle få åka en buss istället. De har mycket häftigare bussar i Skåne än hemma i bergslagen kan jag lova, värsta star trek upplevelsen! Sedan kom jag äntloigen fram i Kristiansstad där Olle och hans pappa väntade på mig. Sedan åkte vi bil i en timme, inser att jag varir på resande fot i sju timmar.
Samma kväll bar det iväg in till Simrishamn på halloweenparty. Huset ar pyntat med spindelväv och blod och gästerna var utklädda till läskiga saker. Vi hade bl.a. TRuls (han hette faktiskt så!) som var utklädd till ett högerspöke, det var det otäckaste han som ledare för skånes unga vänster kunde komma på. Han höll under kvällen tal till en tjej som hade en tröja där det stod "Buh! jag är Fredrik Reinfelt" och värdinnan som var utklädd till en död pirat tror jag. Där bildades min första Österlen-fördom, alla är vänstervridna esteter!
Sov länge på söndagen men inte inte jättelänge eftersom omställningen till vintertid gav mig en extra timme. Dagen gick ganska långsamt men på kvällen kom Olles två kusiner Maria och Saga, Saga hade med sig sin pojkvän Erik. Lite senare kom Fabio. Det var en salig blandning av människor. Fabio är utbytesstudent från Italien (inte så sliskig som man tror alla italienare är), Maria var 90:a men gick tvåan på smet (specialutformat musikalprogram), Saga var 88:a och väldigt kort och då överdriver jag inte! Hon såg ut som en typisk estetare med kort, rutig kjol och strumpor som räckte upp en bra bit på låren. Erik och hon var inte blyga med att visa sin kärlek genom att pussas med en hel del tunga i allas närvaro, ni vet sådär de gör i komedier som Eurotrip. Pojkvännen var rakad på hela huvudet utom längst upp där han flätat in långa svarta dreds. Mtachade dem med svart kajal och svarta naglar. Han gick på universitetet i Lund och pluggade tyska, bara tyska! Efter det att vi ätit skulle vi spela spel, settlers på orginalspråket. Tyska! Sedan dansade vi lite dansmatta och det lär jag öva på innan jag visar offentligt! Men man kan säga att många av de försomar jag haft visade sig heeelt fel! Jag trodde att såg man ut så skulle man också vara på ett visst sätt men han var precis som så många andra. Kvällen blev urtrevlig!
På måndagen spelade vi spel och tittade på DisneyChannel. Sedan på kvällen så bowlade vi tillsammans med Patrick, Gustav och Emma. Killarna hade jag träffat i somras när jag var i Simrishamn sist. Jag vann bowlingen med 145 poäng och hamnade högst upp på Simrishamns bowlingshall highscore! att vi var de första som bowlade efter det tat det öppnat för lovet och det alltså bara var våra resultat på skärmen behöver ju inte nämnas. Efter det gick vi för att hyra film vilket tog en halvtimme och slutade med "When a Stranger Calls", jag och Emma bestämde. Vi beställde hem pizza till Olle och åt och såg på filmen. De där tre killarna är verkligen bäst tillsammans, de kompletterar varandra så bra! man kan inte låta bli att skratta när man umgås med dem.
Tisdagen gick långsamt och vi försökte fördriva den med mer spel. Till slut kom vi fram till att vi ville gå på bio så vi letade efter biografen hemsida som visade sig vara närmast obefintlig. Allt vi hittade var ett telefonnummer. Efter att ha tjaffsat en lång stund om vem som skulle ringa gjorde jag det. Det jag inte räknat med var att telefonisten skulle prata skånska! Först hörde jag inte vad hon sa så jag var tvungen att fråga om det var till biografen jag ringt men jag kunde inte ens tyda om det var ett jakande eller nekande svar! Så jag tänkte att hon lägger väl på om jag är fel och frågade om vilka filmer som gick. Kunde nästan urskilja en titel och frågade när de gick. Vid det här laget tårades ögonen av återhållet skratt och jag kunde för mitt liv inte förstå vad hon sa! Jag tackade, lade på och skrattade så jag fick ont i magen. Olle bara rynkade ögonenbrynen och tyckte väl att jag var kass. Han fick ringa och fråga igen. Saken var dem att hon talade verkligen "redig skånska" och han hörde knappt heller. Det slutade med att Olles mamma fick ringa en tredje gång och sedan bar det av till Tomelilla där vi såg "När mörkret faller".
På onsdagen var jag ännu en gång sist upp och jag gick direkt in i badrummet för att duscha. Olle ropar in och frågar om jag såg att det snöade ute. Jag skyndar klart i badrummet och ut till ett fönster och ja! Det snöade! På eftermiddagen bar det iväg med bilen till Glommen utanför Falkenberg där Olles morföräldrar bor. De var trevliga och vi fikade och åt en del så som det ska göras hos äldre människor. Hans mormor tyckte jag var lik Mette-Marit! Det är ju det finaste med att bli gammal, att ha tid att sitta och fika! Olle lärde mig spela lite på pianot. Jag är väldigt stolt över att jag satte det!
Lika? Sådär va?Sista dagen i skåne, torsdag. Vi fick skjuts av mormor som skulle ha med sig Inga till affären. Inga var en pigg gammal dam som pratade super fort och med lite "Rumpnisse ur Ronja Röverdotter" -dialekt. Olles mormor pratar extrem långsamt så det var himla kul att lyssna på dem! Fort fort fort! Låååångsaaamt... Haha! I falkenberg tog vi ett tåg till Göteborg där jag köpte lite tågproviant. Sedan var det dags för avskedet och jag började såklart grina. Tågresan hem var jobbig, kändes jättesorgset.
Men sedan var jag hemma och jag gick omkring som i en glaskula, det kändes så overkligt. Det var dock inte så lång stund att återhämta sig på, det var ju fest! Tog återigen ett tåg in till Örebro tillsammans med Jacob och Ida. Vi åt pizza och promenerade ut till baron där det inte var något vidare drag. Men efter en timme var det åtgärdat! vilken fest alltså! Sanslöst kul! Massor av folk och mestadels rätt folk! Underbart! Tyvärr pallade inte kroppen riktigt och jag mådde lite dåligt men det ordnade upp sig. Efter ett äventyr på Max skjutsade Jocke hem oss och avslutningen på kvällen var något jag längtat efter väldigt länge, och då pratar jag inte om olyckan mellan baron och max.
Fredagen var en typisk dagen-efter-dag då man trippar på tå och inte riktigt göra någonting eftersom man inte har den blekaste om hur man mår. Plockade och fixade lite hemma och på kvällen såg vi film hemma hos Jacob och så övernattade jag där.
Fotbollsträning på lördagen, barmark 6x600. Vi var tre stycken den här gången. Jag är nöjd med min egna insats, förbättrade snittiden med 12 sekunder från för två veckor sen! Blev hämtad av min moster och hon tvingade mig att klipp och färga hennes hår! Jag har i princip inte sett det torrt så jag vet inte hur det blev men hon har inte bokat klipptid i alla fall! Eller börjat stick en mössa! På kvällen kom gänget över till mig och det blev mer film.
Söndagen var långsam men jag hann med en blixtvisit hos Tim så jag fick kolla in nya lyan och så tränade vi.
Det var ett hyffsat aktivt lov och nu har jag avklarat första veckan efter det. Inledningen var väl allt annat än bra. Nedräkningen till jullovet började direkt men nu har jag kommit in i tempot igen och hoppas att de sista veckorna flyter på bra.