Spelkväll
Reglerna är enkla. Två lag möter varandra i spelet TP. Om det ena laget svarar rätt på en fråga får motståndarlaget välja en av sina egna som får ta en tequila. Skulle laget svara rätt på en sk "plupp-fråga" får hela moståndarlaget ta en tiquila.
Mitt lag bestod av Micke, Markus, Jenny och mig själv. Vi ledde stort efter att ha svarat rätt på en mozartopera (ingen match när man säljer klassisk musik åtta timmar om dygnet) och sanningserumet callokain (som Rolf tvingat mig läsa på svenskan i tvåan). En viktig pluppfråga kommer och våra motståndare skrattar rått och skickar runt kortet så alla kunde se svaret. Johan säger att OM vi kan den här så tänker han olla Jenny i pannan. Jocke är inte sen på att säga att kan vi frågan kommer även han olla Jenny i pannan. Ille hakar på han också och säger att kan vi stava till författarens namn så ska han dricka två shottar! Nu var vi tvungna att jobba tillsammans i laget!
Emily: Svår stavning? Då är det säkert en ryss!
Micke: Den enda ryska författaren jag kan är Dostojevskij, ni vet brott och straff?
Jenny: Åh du menar Fjordor!?
Rätt svar: Fjordor Dostojevskij
På jobbet del 1
Claes: Emily, det är någon som söker dig i telefon!
Emily (jag): Vem?
Cleas: Jag vet inte, någon förvirrad själ.
Emily: Vad heter han?
Claes: Men jag vet inte, Bosse eller något!
Emily: Okej, koppla över honom då!
Bosse eller något: Hallå! Varför har du inte ringt?
Emily: Vem är det?
Bosse eller något: Bosse från i lördags! Du sa att du skulle ringa!
Emily: Alltså Tony för i helevete!
Tony alias Bosse: Vem är Tony!?
Emily: Har ni verkligen inget annat att göra!?
Tur för mig så var det Tony...
Idioti!
Lagar och regler ska vara till förr att värna och skydda oss. Eller det borde det vara åtminstone! Sveriges rättsväsende är väl ändå ett ganska välutvecklat system men fortfarande finns det paragrafer och kryphål som enbart kan förklaras som idioti!
Det absolut värsta jag hört är ändå regler angående äldreomsorgen. Visste ni att det finns regler i Sverige som säger att kor måste få vara ute ett visst antal timmar om dagen men att äldre inte har den rätten utan kan få sitta instängda i sina små rum i veckor? Men det allra vidrigaste är att om en hälft ur ett äkta par blir så gammal eller sjuk att den behöver bo i ett åldershem får inte den andra parten flytta med. Det spelar ingen roll om de varit gifta i 60 år, blir den ena sjuk så separeras de och får inte tillbringa sina sista år tillsammans! Jag har svårt att komma på något grymmare att göra mot de gamla.
Borde det inte vara till allas bästa ifall de fick bo tillsammans? För det första är det alltid bostadsbrist och då blir det något ledigt.För det andra måste det ju underlätta för vårdpersonalen något enormt om det alltid finns någon hos deras patient som kan hjälpa till att passa upp på och hålla sällskap!? Hur som så tycker jag att dte är vidrigt att man ska separera gifta par mot deras vilja. Vad hände med tills döden skiljer oss åt? Hur kan präster och religösa lägga så mycket tid och kraft på att försöka hindra människors vilja att bevisa sin kärlek genom äktenskap och sen inte kämpa ett dugg när staten försöker hindra dem de redan vigt...
Everyone calls you amazing
http://musicremedy.com/audio/index.cfm?FuseAction=ShowAudioPlayer&AudioId=27270&Quality=5
Mamma ringde mig idag. Hon ligger i Uppsala ihop med sin syster Monika som skall ge henne en ny njure imorgon. Vi har väntat på den här dagen väldigt länge, jag minns inte ens när mamma inte åt mediciner. Imorgon är dagen äntligen här! Det är svårt att få det att gå in.
Vi har alltid levt med vetskapen om det här, den här sjukdomen har alltid varit en del av vår vardag. Först var det morfar och sen var det mamma och jag har aldrig oroat mig dte minsta. Jag menar kunde man göra det för 40 år sedan på morfar, hur bra måstede inte vara på det idag när det är mammas tur? Vi hade överraskningsfets för morfar nu i vintras för att fira nya njurens 40 -årsjubileum! Det är konstigt egentligen, att en njura är så stark att den överlever två mänskliga livscykler... Ännu konstigare är det att mamma levt i flera månader nu helt utan njurar med hjälp av dialys, det borde ju inte gå att plocka ur livsviktiga organ utan att sätta n något nytt!
Men imorgon är alltså den stora dagen och mamma ringde för att berätta att hon opereras på morgonen men kommer inte att kunna kontakta oss eftersom hon kommer vara sövd hela dagen och vi skulle ringa Johan på kvällen om vi ville veta hur det gått. Jag har haft så lång tid att förbereda mig på det här men jag känner mig helt ställd! Och jag ville så gärna säga hur mycket jag 'älskar henne men jag ville inte att hon skulle tro att jag garderade mig och sa hej då ifall något skulle hända. Hon är nog nervös som det är och jag vill inte oroa henne ännu mer!
Det finns en låt av David Phelps som jag brukar lyssna på i bilen och den får mig att gråta varje gång. Det är så ruskigt stark och texten är så betydelsefull och jag skulle kunna passa in den på varenda en som jag älskar men just nu skulle jag vilja detikera den och den här bloggen till de två som just nu upptar all min tankeverksamhet.
Den första är självklart min underbara mamma som redan gått igenom så mycket! Jag förstår inte hur en enda människa kan gå igenom så mycket olycka och sorg förutom njursvikten som hon gjort och fortfarande komma ut stark ur det!
Den andra personen som jag anser är helt otrolig är min moster Monika som bestämt sig för att ge sin syster sin ena njure innan hon ens blev tillfrågad. Det är den absolut största gåvan någon skulle kunna ge till vår familj och jag hoppas hon vet hur mycket vi älskar henne och uppskattar det!
På lördag får jag träffa dem igen, jag och Erika har köpt presenter till dem men eftersom jag vet att mamma brukar läsa min blogg kan jag inte säga vad det är. Håll tummarna för oss imorgon!
...fredag är ändå den dagen som känns bäst!
Efter ett par minuter kommer hela KFUM-gänget in i lägenheten! Grabbarna hade presentsnören om halsen och Anton var mer avklädd än påklädd iförd ett hundkoppel! De sjöng hela tre verser och jag blev så glad och förvånad att jag började gråta! De hade också med sig en miljon små och stora paket inslagna i tidningspapper och bred, brun tejp.
Jag fick typ 100 sugrör, 20 disksvampar (Följt av kommentaret att nu hade jag svamp så jag klarar mig), 12 paket nudlar, 5 påsar (billig) saltlakrits, 2 diskborstar, en hjärformad rosa matta med upphängningskrok (om man hellre hade velat ha den på väggen), en champangeflaska, en kakburk (som de varit tvugna att provsmaka ur medan de slog in paketen), en ridpiska, 1 påse marsmallows, 1 burk sardiner, superlim (vilket man aldrig borde ha på fest eftersom Ille limmade ihop alla ölburkar och limmade sönder sina byxor), en burk med kyckling paté i tomatsås (vilket vi alla trodde var kattmat tills farfar tog med den hem och åt på sin frukostmacka), en burk chokladtoppar (vars skum hamnade mer i hår och skägg än i munnen), en vinflaska, hundkopplet Anton kommit i, en påse med skumfruktsgodis och en burk delikatesspotatis (som Micke bokstavligt talat fick äta upp). Jag tror jag fått med allt!
Under kvällen sjöngs det Singstar (om jag inte blev vräkt då så kommer jag aldrig bli det!) Emelie och jag hittade tt par snygga vader, Elias och Johan tejpade upp en ölburk i min gardinstång och tejpade ihop sugrör så att man kunde ligga på golvet och dricka (så festen inte skulle ta slut bara för att man råkade däcka på golvet), det spelades twister och "jag har aldrig" (vilket resulterades i Johans kommentar på föregående blogg med mitt namn som avsändare!).
Människor trappades av allt eftersom och när klockan var halv fem lade sig jag och Emelie i våra sängar men ingen förstod piken utan alla lade sig där hos oss och inte förrän en timme senare hade alla gästerna gått. Vilken fest! Den här dagen kommer bli ruskigt svår att toppa, främst för att jag inte hade aning om vad som skulle hända!
Jag skulle först och främst vilja tacka Emelie för att hon styrde allt det här till mig! En bättre födelsedagspresent hade jag inte kunnat få! Jag vill även tacka Malin B för utan hennes inside information hade Emelie aldrig kunnat få tag på allihop! Sen vill jag tacka alla underbara människor som ville vara med och överraska mig, tycker så mycket om er allihop!
Finns det nu saker som jag glömt eller inte minns så är det fritt fram att påminna mig med en kommentar!
Semestersvenskar
Åh vad jag längtar bort! Vem vill inte åka till Thailand nu!? Men det blir åtminstone Skottland för mig i mars. I ett dubbelrum...
Födelsedagsgratulationer
Idag är ingen vanlig dag för det är faktiskt min födelsedag! Jag verkar vara den sista som kom ihåg det! Vad konstigt det var att inte bli väckt med paket och sång! Det känns ju faktiskt som en helt vanlig dag då... Men sen har det bara drällt in lyckönskningar på sms, igår var den en hel bunt som gratulerade i förväg för att de visste att de skulle glömma bort och Tony sjöng faktiskt en liten trudelutt i telefonen i morse. Jag får ta en vända in på systemet så jag verkligen förstår innebörden av den här dagen.
Men alla är så snälla och säger grattis (förutom mamma och pappa som kl 12 fortfarande inte har gratulerat sin förstfödda) men den absolut raraste gratulationen jag fått hittills som fick mig att fälla en tår kom från moster Karin via msn:
"Tänkte på när du föddes. Då var jag den malligaste mostern i hela världen. Det var oroliga tider. Ny njure på morfar, han låg inlagd i Uppsala och så hade mormor tagit hand om sin sjuka mor i flera månader och straxt före jul så dog hon. Men i februari ljusnade allt, för då blev jag moster för första gången."
Nu 20 år senare går vi igenom samma veva igen, mamma läggs faktiskt in på Uppsala idag för att förberedas inför kommande njurtransplantation så det är ingen vanlig dag, inte ens en vanlig födelsedag! Typiskt inslag av skräckblandad förtjusning!
Ikväll ska jag i alla fall åka och sova hos Jocke och Emelie hade ställt sig beredd att joura för att jag inte skulle bli helt ensam på min födelsedag. Klockan tre ska jag bjuda på fika så då kommer jag få riktig sång. det är konstigt, att bli sjungen för är det jobbigste som finns men utan sång ingen födelsedag!
Personaldagar
Klockan är strax efter 23 och har äntligen fått komma in på mitt hotellrum! Jag är personaldagar med företaget vilket innebär att vi bor på Gripsholms värdshus där vi beslagtagit konferensrummet från 9 i morse och till 15 imorgon med avbrott endast för sömn och mat. Det låter kanske hårt och visst är jag slut i huvudet efter en 14 timmars arbetsdag men det finns förmildrande omständigheter. En ä
r fyrarättersmiddagen vi åt på kvällen, lunchbuffén som sammanställts av svenska kockeliten och mitt rum som är större än Jockes lägenhet! Jag har bland annat en 160-säng men stort täcke och fyra uppfluffade kuddar helt för mig själv! Och det är jättefina miljöer med vinkällare och flera plan och kanonservice. Jag älskar att bo på hotell!Att vara här med personalen (idag har det i och för sig bara varit ledningen och säljarna) får mig att känna mig jätteliten! Hade jag haft åldersnoja över min 20-årsdag hade den definitivt varit botat nu! Till exempel hade vi genomgång med ett nytt bolag som skulle presentera en av sina produkter vilket var en DVD med ett barnprogram på vilket han frågar vilka som inte har barn eftersom de antagligen inte visste vad det var. Jag var den enda som inte hade barn!
Claes tycker det är väldigt fascinerande att jag är så liten och låter mig alltid lyssna på en massa gamla klassiska låtar för att kolla om jag känner igen dem och varje gång jag känner igen någon 80-talsdänga utbrister han något i stil med "Hur kan du göra det? Den här kom innan du ens var påtänkt!" Jag tror att han kände sig lite gammal när vi insåg att han tog studenten samma år som jag föddes...
En annan som kände sig gammal var Tony som undrade om jag hade haft en LP-skiva någon gång och jag svarade sanningsenligt att ibland lyssnade vi på det hos mormor. Jag fnittrade också rått när vi råkade höra damen vid bordet bredvid i restaurangen sa " Där sitter de, sju gubbar och en flicka!".
Det är tur att resten av personalen dyker in imorgon, då kommer det åtminstone en som jag bara har två år upp till!
Tiden går så fort!
Radiofest
Ikväll anordnas P3 Guldgalan och det är jättemånga roliga artister nominerade! Artister som aldrig hade spelats på RIX för att de inte slagit i USA eller Melodifestivalen. På P3s sajt kan man hitta massor med roliga saker inför galan, bland annat har folkkära svenska artister fått göra tolkningar av nominerade låtar!
Jag hade så gärna velat vara där! Hade varit såå kul! Jag tävlade till och med om biljetter, men vann självklart inte. Sen
får jag höra att min lillasysters klass ska åka dit och agera "levande gång" för alla som vinner! Hon bara glider in på ett jävla bananskal. Friskola... Inte fick jag några sådana fördelar när jag pluggade på gymnsaiet, jag fick vara glad om jag över huvud taget hade tillräckligt med tid för att både duscha och äta efter idrotten! Nej jag är inte bitter...Pest OCH kolera
Igår ringde en av mina butiker som jag besökt under dagen och undrade om jag saknade min väska. Jag som inte ens märkt att den var borta insåg då att när jag burit ut returer så hade väskan blivit kvar i affären. Väskan som innehöll allt jobb och alla ordrar jag fått in under två dagar. Suck!
Men det tar inte slut där. När Jocke och jag går ut till bilen undrar han vart jag parkerat bilen. På min gata förstås säger jag och han frågar lite fint om jag verkligen fick stå där eftersom det är parkeringsförbud där mellan 00-06 på torsdagar. Vit i ansiktet springer jag ut till bilen bara för att inse att ja, jag har fått parkeringsböter. Och som jag grämer mig! Jocke visste om det, hade det bara kommit på tal hade jag haft all tid i världen på mig att flytta den, hade jag kommit från andra hållet hade jag sett skylten bättre, om Tony inte haft bil igår hade jag lämnat den hos honom i Frövi, jag hade till och med kunnat åka med den till jobbet och cyklat hem min cykel men nej jag parkerade bilen så nära ingången jag kunde och var nöjd eftersom det för an gångs skull fanns en plats ledig! Jag sprang till och med ut en extra gång för att jag glömt saker i bilen! Nej det var bara att betala boten på 600 kronor!
Min mamma försökte trösta mig med att det kunde vara mycket värre, det hade åkt en civilpolis mellan Frövi och Fellingsbro igår och hon hörde flera som fått böta nästan 3000 kronor. Claes på jobbet hade tankat tjänstebilen med bensin fast det är en diesel vilket inte är så bra! Så visst, det finns alltid någon som har det värre men jag är sååå trött på att vara så klantig som jag! Det är bara så surt och onödigt! Så har någon av er ett par hjärnceller över så tar jag gladeligen emot dem!
Smärta är bara ett tillstånd
Häpnadsväckande nyheter! Idag har jag ont i benen. I ljumskar och lår för att precisera mig. Vet ni vad det är för slags ont? Det är träningsverk! Äntligen har jag börjat träna igen! Gårdagens träning var jättekul och det gick mycket bättre än man kunnat förvänta sig efter ett så långt uppehåll! Nu jäklar ska det tränas! Mer träningsvärk åt folket! Som man säger inom frisbeen, smärta är bara ett tillstånd!
Ännu en dag på jobbet
Det är sååå lite att göra på jobbet idag! Det är få saker jag avskyr så mycket som att sitta av tiden, speciellt när jag hade kunnat fått så mycket gjort hemma! Idag har jag än så länge kanske haft 45 minuters effektiv tid och jag vet att jag kommer få bråttom efteråt för att hinna med bussen! Så nu sitter jag och väntar och hoppas på faxen eller att telefonen ska ringa! Ikväll ska jag träna fotboll! Kanske första gången sedan jag började på Naxos! Ska bli kul men hatar grus, grussäsong och försäsong. Jag hatar också att veta att jag måste åka buss och att jag inte kommer hem ikväll förrän tidigast halv 11! Men det ska faktiskt bli skönt att börja åka lite buss igen. Livet är fullt med ofrivilliga micropauser som skall utnyttjas! Och längtar jättemycket efter fotbollen! Märks att jag haft två säsonger då jag inte kunnat vara med ordentligt och på riktigt! I år är jag och Sofia Lek, bus -och festfixare för laget så planer skall smidas! Förslag mottages gärna!
Idag är det första dagen i skolan för många och jag är så avundsjuk! Missförstå mig rätt, jag trivs jättebra på jobbet! Men jag saknar att plugga! Att få läsa, lära mig saker, umgås med jämnåriga! Fast gymnasiet det kan få vara, fy och tvi för att komma tillbaka dit! Jag längtar efter att få läsa på universitet! Det vore så sinnessjukt roligt! Nu vet jag ju vad jag vill göra igen så längtan är påträngande! Den 28 mars är det högskoleprov och då gäller det! Sista chansen att höja sig innan ansökan ska vara inne! Att skriva prov med press på sig, det är vidrigt! Det här kan vara det viktigaste provet jag kommer skriva i hela mitt liv! Så blir sittande med svenska akademins ordlista och övningsprov hela mars månad!
Nu är det bara en vecka kvar innan Clara sticker till Indien! Vidriga människa! Jag kommer sakna henne till döds ju! Vi har aldrig varit sådana som kräver att vi måste ses jämt och hela tiden, en sommar kom vi till och med överens om att vi inte ville träffa varandra (första sommaren vi båda hade pojkvänner)! Men att veta att jag inte kan träffa henne, det är en hemsk tanke! Även om vi inte alltid umgås så har hon ju alltid funnits där för mig!
Idag insåg vi än en gång hur gammal Tony är i jämförelse med mig! Han undrade om jag aldrig haft en LP-skiva och jag sa nej men mormor hade en med djungelboken på när jag var liten varpå han surt utbrister "-Mormor!?"
Tillbaka på jobbet igen...
Det finns 1000 saker jag hellre hade gjort idag än att gå till jobbet. En av dem hade definitivt varit att ligga kvar i sängen och mysa hela dagen!
Stadsbo
Fördel: Cykelavstånd till jobbet. Sååå skönt att slippa köra bil i 45 minuter både för att ta sig till o från jobbet och behöva styra samkörning och allt det där!
Nackdel: Cykelavstånd till jobbet. Imorse var det 20 grader kallt och snö när jag cyklade, det var så kallt att tårarna som kom av vinddraget frös till is i ögongropen så att jag fick svårt att blinka! Och jag kan inte säga att jag längtar efter vårregnet heller!
Fördel: Jag behöver inte plocka, städa eller diska efter någon annan!
Nackdel: Det är ingen som plockar, städar eller diskar efter mig!
Men än så länge överväger fördelarna nackdelarna! Jag stormtrivs!
Stor nu?
* Hemsidor som lunarstorm, facebook, kamrat med mera är helt och hållet ur mitt system. Det enda som jag ens har kvar är facebooken och den kollar jag av kanske en gång i månaden och jag tycker inte att dte är ett dugg intressant! Jag förstår faktiskt inte poängen!?
* Jag har slutat dokumenterat. Aldrig fotar jag och jag lägger definitivt inte ut något alls på bilddagboken! Jag lade in en bild för någon dag sen för första gången på flera månader! Det känns som att bilddagboken bara har blivit ett sett att skryta över sitt liv till folk man aldrig träffar, har jag helt fel? Jag tar heller inte några fler "ego-bilder" med mobiltelefonen! Jag gjorde det på nyår eftersom jag inte har en enda bild på mig själv sen jag blev mörkhårig och det är ju snart ett halvår sen!
* Jag är inte längre en slav under msn. Jag minns hur det var, man startade datorn och sen satt man fast i timmar och fick ingenting gjort! Jag startar inte ens datorn om jag inte ska betala räkningar längre. Sitter så mycket på jobbet med den så jag tröttnar. Och de människor som faktiskt betyder någonting på riktigt de ringer om de saknar dig!
Det är faktiskt sant, när man blir äldre upptäcker man att det finns viktigare saker än att alltid vara uppkopplad och hänga med på vad som händer allt och alla. Man har fullt upp och är nöjd med det som finns på riktigt!
Kärlek till alla
Påven har nu uttalat sig till det kristna folket. Han säger att världen borde lägga ner lika stor möda på att bota alla de homosexuella som att stoppa växthuseffekten. De lider ju faktiskt av en sjukdom som det inte finns något botemedel till.
Jag tycker att det är sinnessjukt att det än idag finns så många som är så inskränkta att de inte kan se längre än sin egen näsa! Ta alla dessa homofober som muttrar om att de inte vill veta vad bögarna håller på med i sina sovrum eller den här kvinnan som opererat sig till man och sedan födde barn är förföljd och trakasserad av religiösa fanatiker.
Det som gör mig så förbannad är att de som slår, sparkar och kastar glåpord på dessa minoriteterna de påverkas ju inte alls av deras val av levnadsstil! Har någon av er någonsin blivit påtvingad en homosexuell människas sexliv? Kommer du någonsin skadas av det faktum att en man födit barn? Nej, det här är ingenting som sker i din direkta närhet. Behöver du då göra en stor sak utav det hela? Jag säger inte att du måste tycka om det men håll det då för dig själv för det är faktiskt ingen homosexuell person som trakasserar dig för vad du gör i sovrummet och det är ingen som kommer hota dig med helvetet i all evighet på grund av formen du föder barn på. Nej, det är faktiskt svårt nog att hitta någon att älska och leva ihop med så gläds istället med alla de som hittat sin andra hälft. Kärlek till alla!
Med andra ord
Vilka ord döljer sig bakom dessa förklaringar?
1. President i USA! Och skådespelare.
2. Land nära Ryssland där det är askallt!
3. Krälande hoppdjur!
4. Insekt längst fram på snoppen!
5. Har Jocke och jag ofta + gammal dam
God Jul?
Aktuellt
Jag kan känna att smutskastning mot migrationsverket alltid säljer lösblad och att ingen faktiskt tagit reda på hur polismyndigheten i Kroatien (som jag tror de blev utvisade till) fungerar utan de litar på att våra fördomar mot utländska poliskårer ska räcka för att få oss upprörda och är det så att pappan får tag på flickorna kommer det att startas ett drev mot migrationsverket och annars kommer vi aldrig höra talas om dem igen. Slutet gott, allting gott?
Själv tycker jag att debatten tagit helt fel fokus. Den här familjen utvisades efter åtta år i Sverige, åtta år! Den ena flickan var åtta när hon kom hit, hon har levt lika länge i Sverige som i landet där hon föddes, hon har genomgått nästan hela den svenska grundskolan! Hur kan man utvisa människor efter åtta år!? De har nu lärt sig språket, gått i skolan, skaffat jobb och vänner här. Det är inte humant att låta männsikor leva i ovisshet i åtta år och sedan skicka tillbaka dem när de skapat sig ett liv här!
Där tycker jag att man verkligen kan kritisera migrationsverket, det tar för lång tid! Inte konstigt att barnen blir apatiska, det hade jag också blivit! Min familj var under 1,5 år avlastningshjälp åt en mor som kommit från Afrika med en tvååring och var höggravid. När hennes andra dotter fötts bodde barnen hos oss en dag i veckan i ett års tid, de här ungarna blev en stor del i vårt liv och de fick avslag i sina ansökningar efter två år.
Vet ni att när en familj blir avvisad från Sverige är alla papper skrivna på svenska? Inte nog med att vi låtit dem vänta en evighet på besked, när papprerna väl kommer har vi också mage att skriva det på ett språk vi tar för givet att de ska ha lärt sig under sitt tillfälliga boende i Sverige. Familjerna måste alltså tillkalla en tolk som kan förklara för dem vad som står.
Just den här familjen överklagade och innan beslutet hann tas upp igen kom en remiss som sade att alla som befann sig i kommunen skulle få uppehållstillstånd. Nu bor de i Uppsala. Och om vi kunde knyta band till den här familjen under två år, hur många vänner tvingas då den här sextonåringen att lämna?
Det borde finnas någon regel som säger att ifall ärendet inte tas upp inom en viss tid skall familjen automatiskt få stanna. Då tvingas migrationsverket att arbeta mer effektivt. Jag säger inte att de inte gör ett bra jobb, det kan inte vara lätt att ha så många människors liv i sina händer och jag tror ingen gläds åt att utvisa någon och krossa någons drömmar men det måste gå fortare så att inte den här människan hinner bygga upp ett nytt liv som också tas ifrån dem.
