Parkeringhysteri
Erika och jag bestämde oss för att göra mellandagsrean och fick låna citroenen även kallad "flygplanet" på grund av sin taskiga svängradie. Vi besökte först lager157 där jag bl.a. fick tre linnen för 49:- på grund av att expediten slog fel i kassan. Nu väntade den stora staden och det är här ävantyret börjar.
Jag tänkte att vi skulle parkera på stortorget men när vi kom dit insåg vi vårt misstag, det för överfullt och massor av andra bilar som också ville ha parkering. Vi körde vidare till färgeriet där det var mycket lugnare och fullt med lediga platser. När vi kom till parkeringsutomaten förstod vi varför. Parkeringen stängd för allmänheten t.o.m. 28/12 16:00. Oviljan för parkeringsböter fick oss att börja leta efter en ny parkering. I ett försök att parkera på träffpunkt åkte vi in på en privat parkering och fick vända, där hade vi dragit på oss en bil bakom som trodde att vi hade koll. Parkingshuset vi försökte oss på efter det var avstängt och hänvisade till en liten parkering som självklart redan var full.
Nästa försök var träffpunkt. Första planet var avstängt med en kona vid ingången, jag antar att det var fullt och vi åkte vidare mot taket. Bilen framför stannade plötsligt och vi fick tvärnita mitt i lutningen och jag fick öva mina kunskaper i start i uppförsbacke men Erika brevid mig som var livrädd för att vi skulle rulla bakåt och nedåt hela vägen ner. Väl uppe var det kö till parkeringautomaten och vi hade flera stycken bilar framför oss som också ville ha någonstans att stå och jag tänkte att jag svänger in i första längan och försöker knipa en plats där innan de framför hann runt. Det hade varit n bra plan om inte bilarna framför skymt pilen på backen som visade att jag körde mot enkelriktat. Med en minivan som tog samma väg som jag (det stod dessutom carpark på bilen och jag var rädd att han skulle hoppa ut o ge mig en utskällning men jag tror han bara gjort samma misstag som jag) och med en bil framför mig som försökte parkera och tre mötande bilar bakom den tog jag mig svettig ut ur parkeringshuset igen.
Krämaren var nästa hållplats och vi cirkulerade fem minuter när i såg en bil åka. vi åkte genast dit och Erika fick hoppa ur bilen och blockera rutan så att ingen hann före, jag kom nämligen från fel håll och det var svårt att parkera när platserna var felvinklade. Efter ett tag insåg vi att det skulle nog inte gå eftersom platsen inte var en riktig ruta utan skarvar mellan olika rutor och det std en pelare i samma område och anledning till att honm som stått där framför alls fått plats var för att hon hade en mycket mindre bil, när vi stod perfekt fick nodsen fotfarande inte plats i rutan. Just som vi är på väg att ge upp kommer det en man och säger till Erika (som försöker dels hålla undan annan trafik och kolla så jag inte backar in i något) att det är lättare vi parkerar i hans ruta, han skulle nämnligen åka därifrån.
Lyckan var obeskrivlig när vi fick åka in och ställa oss i en riktig parkeringsficka! När vi sedan skulle betala för oss visade det sig att automaten inte kände av tiokronorna men tack vara Erikas myntfyllda plånbok klarade vi oss. När vi sedan lämnade parkeringshuset, svettiga från topp till tå efter persen, tittade vi på klockan och insåg att vi letat parkering i en hel timma. Hädanefter tar vi bussen!
Jag tänkte att vi skulle parkera på stortorget men när vi kom dit insåg vi vårt misstag, det för överfullt och massor av andra bilar som också ville ha parkering. Vi körde vidare till färgeriet där det var mycket lugnare och fullt med lediga platser. När vi kom till parkeringsutomaten förstod vi varför. Parkeringen stängd för allmänheten t.o.m. 28/12 16:00. Oviljan för parkeringsböter fick oss att börja leta efter en ny parkering. I ett försök att parkera på träffpunkt åkte vi in på en privat parkering och fick vända, där hade vi dragit på oss en bil bakom som trodde att vi hade koll. Parkingshuset vi försökte oss på efter det var avstängt och hänvisade till en liten parkering som självklart redan var full.
Nästa försök var träffpunkt. Första planet var avstängt med en kona vid ingången, jag antar att det var fullt och vi åkte vidare mot taket. Bilen framför stannade plötsligt och vi fick tvärnita mitt i lutningen och jag fick öva mina kunskaper i start i uppförsbacke men Erika brevid mig som var livrädd för att vi skulle rulla bakåt och nedåt hela vägen ner. Väl uppe var det kö till parkeringautomaten och vi hade flera stycken bilar framför oss som också ville ha någonstans att stå och jag tänkte att jag svänger in i första längan och försöker knipa en plats där innan de framför hann runt. Det hade varit n bra plan om inte bilarna framför skymt pilen på backen som visade att jag körde mot enkelriktat. Med en minivan som tog samma väg som jag (det stod dessutom carpark på bilen och jag var rädd att han skulle hoppa ut o ge mig en utskällning men jag tror han bara gjort samma misstag som jag) och med en bil framför mig som försökte parkera och tre mötande bilar bakom den tog jag mig svettig ut ur parkeringshuset igen.
Krämaren var nästa hållplats och vi cirkulerade fem minuter när i såg en bil åka. vi åkte genast dit och Erika fick hoppa ur bilen och blockera rutan så att ingen hann före, jag kom nämligen från fel håll och det var svårt att parkera när platserna var felvinklade. Efter ett tag insåg vi att det skulle nog inte gå eftersom platsen inte var en riktig ruta utan skarvar mellan olika rutor och det std en pelare i samma område och anledning till att honm som stått där framför alls fått plats var för att hon hade en mycket mindre bil, när vi stod perfekt fick nodsen fotfarande inte plats i rutan. Just som vi är på väg att ge upp kommer det en man och säger till Erika (som försöker dels hålla undan annan trafik och kolla så jag inte backar in i något) att det är lättare vi parkerar i hans ruta, han skulle nämnligen åka därifrån.
Lyckan var obeskrivlig när vi fick åka in och ställa oss i en riktig parkeringsficka! När vi sedan skulle betala för oss visade det sig att automaten inte kände av tiokronorna men tack vara Erikas myntfyllda plånbok klarade vi oss. När vi sedan lämnade parkeringshuset, svettiga från topp till tå efter persen, tittade vi på klockan och insåg att vi letat parkering i en hel timma. Hädanefter tar vi bussen!
Kommentarer
Trackback